I djungeln längs Rio San Juan - Nicaragua

Vi lämnar bilen på en säker parkering i San Juan och tar först en båttur ut till fågelskyddsområde och ögruppen Solentiname i Nicaraguasjön.

Området till gränsen till Costa Rica är viktigt och bevakat av militärer även om Costa Rica inte har någon arme. Vi måste ange passnummer för att åka båt i området. Vi kommer ut till ett fågelreservat Zapatero där flamingos har sina bon, pelikaner och hägrar.

På huvudön finns fåglar som gör hängande bon där hanfåglarna ruvar för de gillar att vagga ungarna enligt guiden...;P

På huvudön visas vi runt, äter nyfångad fisk innan vi åker tillbaka till San Juan för att ta en flodbåt till El Castillo, där de riktiga Pirates of the Caribbean härjat. På botten i Rio San Juan kan man hitta massor med glasflaskor från de olika skeppen, porslin och vraken är kända dykobjekt för barnen i byn.

På kvällen åker vi ut på floden på alligatorspaning, vi ser flera alligatorer, den största över 2 meter. De är ganska lätta att se med strålkastare då deras ögon lyser som två röda prickar. Vår guide styr mot vassen och sträcker sig efter något på ett blad, det är den typen av ödla som ser ut som en drake och kan springa på vattnet.

Vi bor med utsikt över en liten kanal och nedanför restaurangfönstret ligger en alligator, det är husdjuret på vårt Hostel.

Vi äter en tidig frukost och ger oss iväg till ett naturreservat längs gränsen till Costa Rica. Det är militärer överallt där vi kliver iland och det första trädet innhåller de två mest giftiga grodorna som finns, de är två cm stora, den röd/blå hinner jag inte fota men den grön/svarta sitter stilla någon sekund.

Innan vi ger oss in i djungeln lovar vi guiden att inte ta i någonting. Vi ger oss in i djungeln och det finns 10 miljoner myranledningar att ha stövlar på djungelturen.....: )

Howler monkeys skriker till och vi ser även spider monkeys med ungar som äter uppe i trädtopparna ovanför oss. Det första vi tittar på är bullets ants, ca 3-4 cm som bits, ger smärta i hela kroppen och kan ge hallucinationer.

Vi ser massor med träd, smakar på växter, tittar på insekter och lyssnar på fåglar och vi ser ovanligt mycket djur på turen. På vägen tillbaka stannar vi vid ett litet mindre biflöde där vi badar, tvättar stövlar kläder och oss själva. Kvällen avslutas på partygatan i byn utan vägar och det som händer i djungeln stannar i djungeln om det innehåller mycket av ingredienserna salsa och rom :P

Ometepe - Nicaragua

Jag fascineras av vulkaner och skulle gärna bestigit Ometepe men det tar 10-12 timmar och vi är bara där en natt. Färjan över från Rivas tar ca en timme och utsikten är otroligt vacker.

Ometepe är en aktiv vulkan med en liten mössa av moln och är utsikten var man än är på ön. Vi tar det lugnt, åker till ett litet naturreservat, Charco Verde.

Hela ön och området innehåller lång historia om hur man dyrkat gudarna. På vägen ut från reservatet möter vi Bill Clinton med familj. Vi åker vidare till den kalla mineralvattenpoolen som finns på ön och ovanför oss har vi självklart Howler monkeys som äter löv.

Det finns två val i baren, "coco" eller "coco loco", vår guide kommer med den andra sorten....;P

Kvällen och solnedgången spenderar vi på hotellets strand, himlen är stjärnklar och självklart skrämmer några får nästan ihjäl oss i mörkret då de kommer smygandes bland buskarna. Nyårsafton börjar vi med att bada och chillaxa på stranden innan det stora sjöslaget i San Juan Del Sur där vi bor i ett hus med guidens alla vänner....; )

I indianernas spår i Nicaragua

Ännu en dag av utforskande av Nicaragua och denna gången en ö som egentligen är en gammal vulkankrater i Nicaraguasjön, La Zapatera. Vi blir upphämtade i en jeep där hälften sitter uppe på flaket i 1,5 timme. Kanske inte så smart men man känner lukter, ser mer och upplevelsen i naturen blir starkare.

Vid stranden väntar en båt som tar oss ut till ännu en del av paradiset med vy över Mombachavulkanen.

Vi åker ut till en ö med Centralamerikas största petroglyfer, en isolerad ö där ursprungsbefolkningen bott, gudar dyrkats och unga flickor offrats till gudarna.

I början på 1900-talet köptes öarna av rika godsägare som startade jordbruk och odlingar. Under reformen 1984 återtogs stora arealer och gavs tillbaka till ursprungsbefolkningen så nu har öarna delat ägarskap. Vi registreras oss i en liten minilivs där det allra nödvändigaste finns för öborna. Det finns ingen el men solpaneler finns på taket. Innan vi börjar gå testar vi öbornas sätt att klättra upp för att hämta kokosnötter. : )

Vi beger oss upp på högsta punkten på ön som är en svart vulkanisk yta fylld med petroglyfer. Guiden häller vatten i några av dem för att vi tydligare ska se mönstren som tex aporna på bilden. 

Vid några av petroglyferna finns djupa skålar där hjärtat av de offrade djuren eller unga flickorna lades. Det finns en ganska stor shamanpetroglyf som visar giftemål med en liten flicka. Guiden berättar att Shamaner än idag tillåts gifta sig med unga flickor, ibland flera stycken. Vi besöker en till petroglyf till som är gjord med en enda linje och visar blommor, djur och mönster. Vi är dagens enda turister, vi tackar för oss och smiter iväg till nästa ö där vi ska titta på en väldigt ovanlig lagun uppe i en vulkankrater. Vi kliver iland och en av öborna visar oss en liten stig. Vi klättrar upp på toppen, kryper genom taggtråd och hör Howlerapor ropa, de är nyfikna.

Vi ser lagunen, den ser vacker ut, fåglarna flyger förbi men vattnet är grönt och lömskt. I lagunen finns ingen fisk bara tusentals sköldpaddor som på eftermiddagen klättrar upp i träden och buskarna och äter frukten. 

Det luktar svavel och gasen från vulkanen löser sig i vattnet och gör det surt med lågt pH. Om man doppar sig får man utslag och om man är i vattnet med än 5 minuter lossnar ett lager av huden....:€

Vi skippar doppet där och går tillbaka till stranden där öborna grillat och gjort iordning lunch, vi njuter av utsikten.

Vi är de enda på stranden och när vi äter lunch kommer en av pojkarna med fynd från stranden.

Hela stranden är fylld med delar från krukor och heliga föremål. Vi lämnar allt orört med äran att få ha besökt heligt land och sett det vackraste och mest storslagna vyerna i Nicaragua. 

Vi säger hej då till familjerna som visat oss runt och lämnar ön. På flaket på vägen tillbaka lockar vi på Howler monkeys och det blir ett jäkla liv på en hel flock ovanför oss. Vi stannar och retas lite ;)

Vägen hem på grusväg genom skogen ser ut såhär i 60 km/h....;P

Mombacha volcano - Nicaragua

Vi träffas på en skogsvaktarparkering där den fyrhjulsdrivna jeepen hämtar oss upp till första anhalten upp till toppen av vulkanen Mombacha.

Ytterligare en jeep hämtar oss och det är galet brant sista biten upp. En liten kille hänger ut och plockar bladen han når. 

Vi får en visning av en parkvakt och vi tar den kortare turen runt en krater. Stigen är lerig och vi passerar bänkar att vila på och det finns små informationsskyltar på spanska. Det mesta är på spanska men är begripligt med god fantasi om man pratar engelska. 

Väl uppe på toppen kan man se de 363 öarna i Cocibolca sjön som formades under ett kraftigt vulkanutbrott. 

Uppe på toppen finns det varma hål och svaveldoften känns på lång väg. Vi hör howlermonkeys som skriker högt. De är många men kommer inte tillräckligt nära för foton. Dessa två är mina underbara goofies...;) ❤

Seven gates to hell, one in Nicaragua

Sju portar till Helvetet och vi besöker den första mytomspunna aktiva vulkanen i Masaya. Ursprungsbefolkningen offrade barn i kratern och president Somoza (-1956) släppte fångar, opponenter och andra efter tycke och smak ner i kratern från helikopter. Korset är ett monument över de som dött i vulkanens inre.

Sena som vanligt och på julafton kommer vi till nedre porten 15 minuter före stängning. Vår guide verkar inte bara charma oss utan även parkvakterna, vi blir erbjudna att få passera förbjudet område efter att parken stängt : )

Både på Cerro Negro och på Masaya vulkanen finns det utrymningsvägar...: )

Vandringen är kort, det luktar svavel och stigen är avstängd av en anledning så det gäller att inte trilla i ;P

Sandsurf på Cerro Negro - Nicaragua

I sista minuten som vanligt och en biljakt senare, genom de trånga fullpackade gatorna i Leon, kunde vi springa ikapp jeepen som skulle ta oss upp till Cerro Negro. Bra start på ett äventyr! Jeepturen tog drygt en timme och vi stannade på parkeringen där allt gult är gulare, allt blått blåare och allt grönt grönare.

Alla fick var sin sandboard och ryggsäck med skyddsutrustning som behövs och så började vi toppbestigningen.

Känslan är densamma som för toppturer i fjällen förutom en svag doft av svavel ur de rykande och fortfarande aktiva kratrarna.

Och med den klarblåa himlen kunde jag inte låta bli att ta några fantastiska bilder och resten av gruppen började också stå på händer och stelheten släppte lite eftersom vi blev "The weirdos". Man lever ju bara en gång.

Väl uppe på toppen hade vi utsikt över hela vulkanområdet och vi bytte om till matchande jätteoveraller, handskar och skyddsglasögon. 

Vi fick instruktioner om att sitta längst bak på brädan, hålla i snöret, luta bakåt för att det ska gå snabbare och sätta i fötterna för att bromsa eller stanna. Och så ger vi oss iväg en och en i solnedgången.

Vulkanen har 45 graders lutning så man kan åka upp till 70 km/h. Det går först lite trögt men bara man sitter långt bak och har fötterna så nära rumpan som möjligt går det utav bara he****e. Väl nere började vi vandra mot jeepen igen och eftersom jag alltid har en trådlös högtalare och telefon med avslutade "The weirdos" den stjärnklara kvällen i ökenlandet med lite dans till Manu Chaos "Me Gusta Tu" ❤

Juan Venado Island - Nicaragua

Tidig start med bara kaffe i magen men vad gör väl det när man får färska ostron direkt från havet till frukost.

Vi bor i strandbyn Penitas nära Penaloya, en oexploaterad strandremsa vid havet öster om Leon. 

Just vårt Hostel Oasis kanske inte är det bästa.

Jag störs inte direkt av kackerlackor på rummet och i badrummet, spindlar på väggarna och som tur är finns en kelig katt som rusar in så fort man öppnar dörren : )

Maten är god och två gratinerade humrar med tomatsalsa kostar 60 kr, en öl 8 kr. 

Det finns flera Hostel och enklare hotell på stranden 10 m från havet och surfkulturen finns men är inte utbredd då det mest är lokalbefolkning som kommer hit. Vi tar en tidig morgontur ut till Isla Juan Venado en långsmal strandremsa som avskiljs av en flod och är ett skyddat marint reservat. 

Ön har mangroveträsk på ena sidan och strand på andra sidan, det är rikt på fåglar, alligatorer lika stora som vår båt, iguanas, ormar och olika sorters snäckor.

Vi åker en del av den 22 km långa floden, vi möter träbåtar och ser många av de ovanliga fåglarna, en liten alligator, iguana och har flera falkar och gamar seglande över oss. 

Vi stannar till framme vid ett solskydd där det funnits en byggnad fram till en tsunami 2005, delar av mangroveträsket förstördes i en orkan men det håller på att restaureras.

Det finns naturliga pooler på 3 m i diameter och en meter djupa i revet. 

Medan vi ligger i kommer guiden och visar krabbor och snäckor.

Stranden är ljuvlig, öde och jag kan inte låta bli....;P