Zermatt och Matterhorn - en sommarnattsdröm

Den typiska Schweiziska alpbyn Zermatt som pendlar i invånarantal mellan 5000 - 40 000 under låg-och högsäsong, har verkligen allt. Boende finns från Hostel och ca 200 kr/natt till lyxhotell och spa. I Zermatt finns ingen biltrafik annat än hotellens och lokala företagens små öppna elbussar som möter en på stationen.

Bilen kör man som längs till Täsch och tar tåget, som tar ca 20 min, upp till Zermatt. Tåget kostar ca 150 kr för en returbiljett och man parkerar på tågstationen i ett gigantiskt parkeringshus. Från Geneve och flera andra städer är det enkelt att ta tåget direkt med byte i Täsch. Tågtrafiken är väldigt bra utbyggd i landet. I Zermatt möts man antingen av hotellets elbuss eller så promenerar man genom den lilla byn. Allt är på gångavstånd och överallt finns typiska alphyttor med blomlådor nedanför varje fönster. 

Incheckning i takvåningen på Stockhorn påminde om Sällskapsresans Annexet, kostade ca 1000 kr/natt inklusive frukost och ligger perfekt på vägen upp till liftsystemet Matterhorn express, utkiksplatser, barer och restauranger.

En kort promenad upp till liftsystemet gav en liten konsert med alpenhorn! Osannolikt vacker utsikt! 

Kvällen spenderades på afterski och senare en restaurang med Schweiziska lokala specialitéer som lokalt producerade lufttorkade skinkor, ostar och örtkryddad kalvlever med rösti. En stjärnklar kväll och Matterhorn visade sig.

Matterhorn är känt för att "brinna" då solen går upp och redan kl 6 kikade jag ut och såg att vädret var klart. I svartrutiga pyjamasbyxor, svart linne, rufsigt hår och flipflops smög jag mig ut för att gå ett foto på M över hustaken. Blev inte nöjd utan småsprang med iPhonen i en hand och kameran i andra vidare ner mot ett torg för att ha klar sikt. Ett fantastiskt foto fick jag och det japanska paret i vintermössor, vinterjackor och vandringskängor fick sig garanterat en frukostsnackis. ;P

Tillbaka till Annexet fick jag med vän för soluppgång. Samma ställe var då fullt med två busslaster japaner som också ville se M "brinna". 

Det var magiska minuter då översta toppen blev knallorange, ovanför lyste fullmånen och successivt blev toppen mer och med orange, sedan rosa för att återigen vara vitgrå igen. 

Dusch och frukost innan vi skyndade oss upp i systemet för att komma så nära M som möjligt.

Liftsystemet börjar nere i Zermatt och efter byte till kabinbana var vi framme i Lilla Matterhorn efter 45 minuter. 

Fantastisk utsikt på 3883 m och flera alpina klättergäng sågs i repslag uppe på närliggande toppar och skidkidåkare roade sig i liftsystemet.

I dagskortet ingår ett besök i glacier paradise, man åker hiss ner i berget och går in i glaciären vid Lilla Matterhorn på 3883 m. Helt otroligt.

Nere i glaciären finns isskulpturer med olika ljussättningar.

Det finns även en kort rodelbana och ett kapell med ljuskrona.

Måste säga att det är ynkligt! Väldigt lite utställning och det känns inte alls klart. Ishotellet i Jukkasjärvi slår detta galant! Inte värt pengarna men jag passade på att klottra. 

Det finns massor med vandringsleder och de flesta toppstugorna har sina restauranger öppna även om det är lite folktomt. Grym utsikt har man var man än tittar. Jag testar deras alppasta som är makaronilåda med små bitar potatis som man äter med en skål äppelmos.

Vädret ändras snabbt och Matterhorn göms i moln och det börjar regna. Vi skippar vandringar utan tar oss ner till byn för att åka hem. 

Och har man inget annat för sig och inte är rödd om livet kan man klättra upp på Matterhorn i shorts och joggingskor på 2 tim och 52 min upp OCH ner som spanska löparen Kilian Jornet slog rekord med i helgen bland bergsklättrare i selar och repslag. Galet!!

Det finns tre separata liftsystem, ett som börjar längst upp i byn och går upp till lilla Matterhorn och om man åker skidor är det bara att åka ner på Italienska sidan i Cervinia. Dagskort på sommaren inklusive glacier paradise uppe vid lilla Matterhorn kostar ca 700 kr.  

Det andra systemet börjar med tåg i södra delen av byn och går upp mot en sjö där Matterhorns topp reflekteras i sjön och ger fantastiska foton som finns på ett antal vykort. Ett dagskort upp till Rothorn kostar ca 500 kr. 

Det tredje systemet går med tåg upp mellan de två andra mot Gornergrat med fantastiska utsikter och vandringsleder. Vet inget pris. Det mest populärs skidområdet är upp mot Matterhorn glacier paradise.

Liftkartor, vandringsleder, vandringstip, tidtabeller och priser finns på www.zermatt.ch

Schweiz - min svarta fläck på kartan

Blev upphämtad av Schweizare på Basel flygplats på Schweiziska sidan?!? Ja, det finns en Fransk sida också! Efter en nätt biltur från norr till söder på drygt två timmar stannade vi i närheten av Lausanne i den fransktalande delen. Ca 60% pratar tyska, 30 % franska och 10% italienska i Schweiz. Det är inte bara språket utan maten, kulturen och naturen som skiljer de olika områdena. Eftersom Schweiz inte har någon kust eller hav i sikte tar man det man har så området kallas för kusten. Tyvärr är stränderna nästan alltid privata och här bor t.ex Phil Collins och Michael Schumacher. Har man tur ser man Mont Blanc ovanför de franska alperna en klar dag. Jag hade inte så tur men klarblå himmel och sol är inte fy skam det heller ;)

Runt omkring Lausanne och sjön lac Lemmonde eller lake of Geneva om man vill göra sig ovän med de som bor i Lausanne, finns vackra områden med storslagen utsikt. På södra sidan ligger Frankrike och sjön delas mellan de två länderna. Montreux ligger vid sjön och där kallas delen för Rivieran. Längs med sjöns sluttningar ligger ett UNESCO skyddat område med vinodlingar, Lavaux. Området är attraktivt och köpstarka Ryssar och Kineser försöker köpa områden både här och i alperna.

Det finns vandringsleder som är utmärkta och även information om vilka druvsorter som växer i området. Jag gillar tanken att ha vinprovning med vänner som after work för att sen beställa några lådor av ens favorit. 

Varje gård är tydligt utmärkt och det är mest vita viner som produceras och även konsumeras i landet. 

På vägen längs sjön passerade vi huvudkontor till Nestle, Nespresso och även Tetra Pak ligger fint till. I själva Montreux är det lite medelhavskänsla och strandpromenaden är fylld med uteserveringar, marknader och matvagnar från världens alla hörn. Utsikten går inte av för hackor och det är ett av de dyraste ställena att bo på i Schweiz. Båttrafik finns både för pendling till Frankrike och för turister som rundturer. 

Passade på att äta en råbiff som var kryddad och blandad med alla ingredienser då den serveras och den lokala ölen Boxer. 

Resan fortsatte längs med sjön och vidare mot Zermatt och det berömda Matterhorn. Från den franska sidan mot den tyska och Schweiz känns inte helt som en svart fläck på kartan för mig längre. Gillar det jag ser och smakat så här lång! :D

Kanada - forsränning i Golden, en garanterat iskall upplevelse

För att inte bli bortskämd med solen och värmen bestämde vi oss redan på väg från Vancouver att forsränning i glaciärsmältvatten var det första vi skulle göra på vägen till Banff. Golden i Kanada var första stoppet och staden ligger med utsikt över en hel sluttning av skidpister och är säkert en underbar skidort. 

Sagt och gjort bokade vi in en heldag forsränning med lunch men kvällen innan spenderade vi i de varma källorna för att sedan frossa i ostron och lokala ölsorter :D

Vi träffades inne i Golden, bytte om till våtdräkter i mer eller mindre klädsamma färger och blev skjutsade upp längs med Kicking Horse River. Hela floden är mjölkvit eftersom det är smältvatten som innehåller väldigt små partiklar och salter som flyter med i det 7-8 gradiga vattnet. 

De lägre forsarna klassades som 4-5 och hade precis blivit tillåtna för turister för säsongen. Ju vildare desto bättre är mitt motto när det gäller forsränning. 

En vacker dag, en blandad grupp med likasinnade, en gummibåt, en guide och styrman på iskallt vilt glaciärvatten är alla ingredienser som behövs för den perfekta forsränningen. 

Ganska tidigt i forsen fick vi möjlighet att hoppa i och flyta med. Det intressanta varje gång man hoppar i kallt vatten är reaktionen då vattnet rinner ner och kyler halsen. Kroppen har en reflex som gör att man inte kan andas men avvaktar man bara några sekunder så släpper den. Några av de som hoppade i fick panik och ville upp igen. 

Genomblöta och några forsar senare stannade vi till vid strandkanten för lunch. Grillbuffe med olika sorters sallader och efterrätt serverades innan det var dags igen för de högst klassade delarna av forsarna.

Strax efter bron fick inte turistbåtar passera pga för högt klassade forsar så det var bara att lasta upp båtarna på släp och köra förbi forsarna. 

I forsränning är det viktigt att man lyssnar på guidens kommandon och det fick vi även träna på i de flacka partierna. T.ex. höger sida frammåt, vänster sida bakåt är mycket effektivare än att styrman med sina åror ska vända båten. 

Ju bättre paddlare i gruppen desto tuffare delar av forsen kan styrman välja utan att riskera att fastna eller välta. 

Att vår styrman trillade i och en passerande båt pekade på den tomma stolen gjorde oss lite spaka och då han bröt åran så kollegorna wowade fattade vi hur kraftig forsen var. 

Sista forsen fick vi ligga och flyta i och eftersom jag har en vattentät kamera filmade jag delar av det och det låter verkligen som om jag håller på att drunkna då jag sköljs över av våg efter våg av det iskalla glaciärvattnet. 

Vi går iland 100 meter ifrån där vi träffades på morgonen, de har en lägereld och serverar kalla drycker. En varm dusch och så åkte vi vidare till nationalparkerna Banff och Golden. 

En heldag med rabattkupong från tidningen låg på 130 $ inklusive lunch och all utrustning. Vår dag var helt klart värt det!! :D

3 peak 24 hour challenge - Galen utmaning i Skottland, England och Whales!

Återträff för Perugänget, vad gör man då? Jo, man klättrar de tre högsta bergen i Skottland, England och Whales på 24 timmar, inklusive körtid på ca 10 timmar. Något som R tyckte lät som en bra ide med vännerna på puben visade sig vara betydligt tuffare än många av oss trodde.

Några av oss träffades i Glasgow på fredagen den 16 augusti, checkade in på hotel, gav oss ut på stan och överraskades av alla dessa kiltar vart vi än gick...

Det visade sig vara VM i säckpipa för band?!? De spelade på gator och torg innan de begav sig till tävlingsarenan inne i Glasgow. Eftersom alla band har olika färger lyste de verkligen upp den regntrista atmosfären. 

Vi fortsatte vår Glasgowtur med traditionell hattprovning och laddade upp med nationalrätten Haggis och pubrunda. I Glasgow är man lite I ölhimlen.....:)

Hela gänget träffas kl 12 på lördag på den otroligt vackra tågstationen. Vi blir upphämtade av Vertical Events guider, utbildade bergsguider med olika erfarenheter.

Två minibussarna och fyra guider/chaufförer ska hjälpa oss genomföra Storbritanniens populäraste utmaning. 17 deltagare totalt med några som provat men ej lyckats förut, några som varit uppe på Base camp Mount Everest, några som varit uppe på Killimanjaro, några som vandrat Inkaleden och så de som aldrig vandrat innan.

Kärt återseende för några av oss och några nya i gruppen hoppade vi in i bussen, guiderna presenterade sig och så drog vi iväg mot Skottlands högsta berg, Ben Nevis 1344 möh. Guiderna berättade att det skulle regna och blåsa och att vi skulle ha vantar, mössor och pannlampor med oss. Vi handlade vår egen mat i en affär i närheten av Fort Williams strax innan starten. Bild från parkeringen med Ben Nevis uppe i dimman och lite highland Cattle på säkert avstånd verkar ju idylliskt....

16:20, blev vår officiella startid och Ed, en av guiderna satte iväg med hög fart för att splittra gruppen i två delar. Varmt kvavt, disigt och branta stenlagda trappsteg gjorde att vi delades upp naturligt efter en timme. Den uppsamlande guiden Jamie tog hand om del åtta med lägre tempo i kroppen. Med iskallt regn, blåst, ca 7 grader och noll utsikt nådde vi toppen av Ben Nevis kl 19:08. Inget ställe jag ville stanna på.

För att slippa gå i mörker och för att skona knäna gjorde några av oss som i Peru, vi sprang ner och var nere kl 20:40, total tid 4 h 20 min. På vägen ner mötte vi flera gäng i shorts!!!! Väl nere blev vi serverade varma drycker, bytte om och väntade ca en timme på att bussen skulle fyllas med nio passagerare, de sista i mörkret. Beräknad tid är 5-6 timmar för Ben Nevis.

Vi blev tillsagda att äta och sova, bilresan skulle ta drygt 5 timmar till parkeringen nedanför Englands högsta berg, Scafell Pike 987 möh i Lake District. 20 minuter innan vi var framme blev vi väckta och påminda att äta igen, på med skor och regnkläder och den här gången var pannlampan obligatorisk. Ut i kylan med start kl 03:03, branta trappsteg och högt tempo direkt. Ett vad efter ca 30 minuter gjorde att nästan alla i gruppen blev blöta. Vi som hade kängor klarade oss bra men i informationen som skickats ut stod att joggingskor gick bra :(

Halvvägs upp mötte vi ett gäng med guide som gått fel och kom ner tillbaka på leden igen och några i gruppen hade det tufft. Väl uppe fanns ingen anledning att stanna. Bäcksvart, disigt och regn välkomnade oss även på Scafell Pike kl 05:20. 

Mörkret och de regnhala stenarna gjorde att vi tog det lugnt och på väg över vadet blev flera väldigt blöta igen och en i gruppen halkade i. Väl nere kl 07:03, 4 timmar senare bytte vi snabbt om, drack kaffe och satte fart mot Whales och Snowdon som skulle ta drygt 5 timmar med ett kort stopp. Vi fick höra att flera i den andra gruppen inte gått upp och några hann ikapp oss på vägen ner. 

När vi vaknade till visade sig äntligen solen så vi kunde se det vackra landskapet och höga toppar i nationalparken Snowdonia. 12:30 hoppade vi ut ur bussen och började bestiga Snowdon och trappstegen upp till 1085 möh kändes sådär, några var stela och innan vi stack iväg fick vi veta att de i andra bussen passerat oss och redan var på väg. På leden var det hundar överallt och till och med så små barn som 3-4 år, vissa med blöjor var också på väg upp!?!?! Vad?!? Det är ingen promenad precis och vi hade 5 timmar på oss för att klara 24 timmar rakt av. Bakom nästa krök, bakom nästa krök så kanske man ser toppen men nej, Snowdon är längre och tuffare än man tror. Inte förrän 14:10 nådde vi toppen och där skiftade sikten från noll till vackra vyer hela tiden. Fotot är inte från toppen utan en bit ner där det inte var lika fullt med folk och klar sikt.

Det blev ingen fika på  kaféet på toppen och när vi vände om så kom lilla bergståget som var väldigt poppis att åka med ner. Surrealistiskt att de går gamla koleldade lok och vagnar som ser ut som leksakståg ända upp till toppen på baksidan. 

Kl 15:40 kom vi ner och klarade utmaningen galant på 23:20. Vi hade något så ovanligt som 100% som klarade utmaningen i bussen medan buss nr två hade 50% som klarade utmaningen. Genomsnittet för de som anmäler sig är att 40% klarar sig. 

Vi satte oss i gräset för att njuta av segern, Champagnekorkar flög och vi väntade in alla i gruppen. Hotell och bord var bokat på en pub i Chester, inte långt från Liverpool. Två timmars biltur, en varm dusch och iväg för att fira segern!! 

Under kvällen visade alla mer eller mindre upp sin egen "funny walk". Att springa upp och ner för berg i 11-12 timmar hade satt sina spår, vi firade och blev inbjudna till bröllop i april till söta R och S.....:D 

Ett annat par i bussen förlovade sig också uppe på Ben Nevis eftersom de även haft sin första date där?!? Mycket kramar, kärlek, skratt och skål resten av kvällen! 💙💙💙💙💙💙💙💙💙

Vi betalade 250£ per person för guider och transporter. Man kan själv boka in en grupp och man kan bli hämtad både i Glasgow; Liverpool eller annat. Det går bra att boka in hämtning och lämning beroende på var de billigaste flygen landar. I England är det en väldigt populär utmaning för att dra in välgörenhet, vi mötte totalt ca 10 gäng med olika välgörenhetsuppdrag på tröjor, pannband, midjeväskor och buffar. Bara att samla ihop ett gäng och köra på!! ;P

3 peak 24 hour challenge - högsta topparna i Skottland, England och Whales

Äntligen ska vi träffas igen, vännerna från olika delar i Europa som vandrade Machu Pichu i Peru och firade nyåret 2012/2013 på 4000 meters höjd. Tjej boende i London skickade ut en förfrågan till oss och vips hade de flesta bokat in helgen 16-19 Augusti för att träffas i Glasgow, genomföra utmaningen och avsluta med fest innan vi flyger hem från Liverpool. 

Vi har anlitat företaget Vertical Events med utbildade bergsguider som hämtar oss i Glasgow i en minibuss. På förstasidan av informationen står det att "klättring, bergvandringar och vandringar kan leda till skador, invaliditet och även döden". Jag tittar på bergen, Ben Nevis,1344 m, Scafell Pike 978 m och Snowdon på 1085 m som ligger i Skottland, England och Whales verkar inte vara allt för avancerat men nu handlar det om en grupp och den är aldrig starkare än svagaste länken. Vi ska ta oss upp på alla toppar inom 24 timmar, inklusive all körtid mellan topparna. Yllet är nerpackat och "Born in the mountains" är med. Jag är redo!

I Peru på Machu Pichu fick jag många smeknamn, "sunshine hiker", "yellow pants", "chicken", "Swedish machine" och när jag sista dagen på Inkaleden, framme vid sun gate med utsikt över Machu Pichu, plockar fram en flaska väl kyld bubbel och 16 glas blev smeknamnet "The robot". Funderar vad jag ska hitta på den här gången.

Vet inte om jag litar på den här brittiske bergsguiden, han rekommenderar att ha med sig snickers och gelébjörnar!?!? på toppturerna. Jag får väl prova =)

Kanada - Vancouver livet och kärleken!!

Kort summering av Kanada, jag vill flytta till Vancouver!! ❤

Resan avslutas i Vancouver efter att ha rest runt till skidorterna Golden, Banff, Jasper och Whistler med aktiviteter som forsränning, ridning, vandringar i nationalparker, bad i varma källor och paddling med späckhuggare vid Vancouver Island. Det finns inlägg om varje plats och aktivitet, låt dig inspireras att besöka Kanada! 

Vi kom med en tidigare färja från Vancouver Island på kvällen och börjar med att checka in och sedan åka raka vägen ner till stan för att se hur otroligt mycket folk det är ute på stadens gator och pubar. Man får en bra känsla i Vancouver!!

Vi har pratat med folk under resan vad vi inte får missa, svaren har varit samma, Grouse Mountain, berget i stan och Lynn Canyon, hängbron och alla klippavsatser och vattenfall där man hoppar ifrån. Vi bestämmer oss för att börja med Grouse Mountan med ett kombipaket, linbana, Zip line, skogshuggarshow, eye of the wind och grizzlybjörnguidning som kostar ca 900 kr. 

Utsikten är fantastisk och självklart är det klarblå himmel och sol som det varit varje dag under 10 dagar i rad. Zip line turen går runt toppen av Grouse Mountain och man uppnår som högst 80 km/h. Vi hade Lee som guide och han ger oss ytterligare tips på pubar och restauranger för kvällen. Det är ju flörtfredag ;)

Besök uppe i glaskupolen i vindkraftverken, Eye of the wind är en markering att Vancouver och Grouse mountain försöker sänka sin miljöpåverkan. Inte värt ett besök i sig men informativt om vindkraft och utsikten är 360 grader. Tyvärr reflekterar glaset och har texter nästan överallt så det blir inga bra foton. 

På vägen ner passerar vi grizzlybjörnarna som de säger är släkt med våra björnar, de vilar, viftar lite på tassarna i sommarvärmen så vi går vidare. En öl och lite lunch innan "Lumberjackershowen", skogshuggarshowen som visar både styrkeprov, flottning, lite galenskaper och är väldigt rolig. Vi kan ju inte låta bli att fredagsflörta där heller så det slutade såhär.......=)

Och självklart var jag tvungen att prova innan vi drog vidare...:)

59 sekunder upp till klockan på toppen och rekordet för dagen!! =)

Nog av Grouse Mountain tog vi bilen lite västerut till Lynn Canyon, gratishängbron istället för den inne i stan som kostar några hundralappar. 

Men när vi kom fram till vattenfallen, de höga branta klipporna kunde vi knappt slita oss. Där hoppade hen och hen i alla åldrar från mer och mer vågade höjder ner i det djupa, kalla vattnet. Jag förstår att de stänger hängbron kl 8 annars skulle många ha med sig picknick och stanna resten av kvällen. Jippie!!! 

Söta dofter och öldrickande gäng satt i buskarna, badade och solade. Njuta är vad man gör i Vancouver!! Iiiiiii!!

Tillbaka till hotellet, bubbel, musik och girls night out med början i Gastown, den gamla delen av stan sen får ni inte följa med längre. Vi lyckades inte flörta tillräckligt bra för att flytta in hos någon den här kvällen men jag kom iallafall hem med en spade och lönnsirap ;P