Palomino - Himlen i Colombia efter Hell i Venezuela

Efter 42 timmars resande på nattbussar med beväpnad militär genom Venezuela och så kommer man fram till Palomino, Colombia, då kan det inte jämföras med annat än himlen. Att dessutom sova i en säng, kunna beställa mat från en meny med varm mat och för första gången beställa en drink på två veckor så förstår ni kanske nivån på resandet genom både Amazonas och Venezuela.

Strandtimmarna går att räkna på en hand för mig under långresor men vattenfast solskyddsfaktor 50 gäller ändå eftersom jag är ute men aktiv hela dagarna i solen och blöter ner mig i vattenfall, floder och forsar. Palomino är en lite by som börjar vid motorvägen ca 10 mil norr om Santa Marta, 15 mil norr om Cartagena och ca 8 mil söder om gränsen från Venezuela, Paraguachón. Byn sträcker sig sedan ner till stranden och på de små grusvägarna ner ligger små Hostel ända ner till stranden.

Jag är en fantast av tält och att sova i hängmatta och nästa gång jag åker till Colombia kommer jag definitivt att resa med både hängmatta och tält, det verkar som att man enklast reser runt så i den här delen av landet. Det går lokalbussar som det bara är att hoppa på och sedan finns det expressbussar man kan boka om man ska åka långt. Man får räkna med dubbla restiden jmf med Sverige då bussarna stannar lite här och där för att fylla upp bussarna. I Palomino erbjuds vandringar, forsränning på uppblåsta innerslangar, surfning, snorkling i närliggande marina reservat, besök i nationalparken Tayrona, yoga och att bara njuta.

Längs med stranden ligger små hostel, barer och det verkar som att surfare, yoga utövare och barnfamiljer både inhemska turister och utländska turister blandas i en fantastisk soppa av lugn så fort solen går upp. Det jag gillar med Sydamerika är lugnet som uppstår när solen går ner och livet som börjar då solen går upp, en rytm som man i Norden inte har och som man i Norrland aldrig har då man skulle sova sig genom hela vintern och vara uppe hela sommaren. ;P

En kort strandpromenad i soluppgången sedan var det dags för att bli hämtad av vår underbara resebyrå som skulle ta oss med på en fyradagars vandring upp till Ciudad Perdida, förlorade staden. 14 timmars återhämtning, lite uppsköljda kläder som fick hänga på ryggsäcken för att torka i den 30-gradiga värmen och så var det dags för nyårsfirande bland ursprungsbefolkningen. Yey!!