Detta ljuva land - Costa Rica

Inte nog med att färsk frukt finns i trädgårdarna året runt, exotiska fåglar flyger runt en och att aporna väcker en med sina vrål på morgonen, Costa Rica har så mycket mer.

Då jag var i Costa Rica i sep/okt fick jag äntligen se en "Arrivada", då havssköldpaddor kommer upp på land och lägger sina ägg. Det handlar om tusentals sköldpaddor några nätter i månaden.

När man väl sett det är man ju galet nyfiken på hur de små sköldpaddorna kläcks och tar sig ner till havet igen. På julaftonsnatten ringde vänner och berättade att det var dags för en kläckning. Sagt och gjort, klockan ställdes på 04:30 och efter en kort natt, en stark kopp kaffe och en pralin så körde vi iväg till ödestranden. Inga rangers, inga guider bara några få turister som dessutom visade sig vara svenskar och därav en väldigt känd fotbollspelare gjorde att jag blev lite starstruck sådär innan solen ens gått upp. Sedan började jag se de pyttesmå liven som sakta kämpade sig ner till stranden.

Alla små sköldpaddor som inte vaktades av besökare blev snabbt uppätna av gamar som flockats till stranden. Jag bestämde mig för att följa med ett tiotal ner till vattnet.

Och väldigt faschinerande är det att se när de kämpar sig fram, vilar några sekunder, lyfter huvudet för att lokalisera sig och så dra vidare.

Ute på havet slog vågorna hårt och smurfarna började dyka upp tillsammans med havsfåglarna som nu skulle börja frossa på de små utmattade sköldpaddorna. Man kan ju alltid hoppas att någon av de som tog sig ner överlevde.

Juldagen 2015 kommer att bli ihågkommen som den dagen jag första gången fick se små havssköldpaddor kläckas för att ta sig ner till havet. 

Äntligen fick jag se en "Arrivada" - en ankomst av havssköldpaddor!

En dröm som går i uppfyllelse och en bock på min Bucket list! 💙

Jag har besökt Costa Rica sju gånger och äntligen var turen på min sida. I september och oktober, som är Costa Ricas regnperiod och "vinter" då temperaturen kan sjunka till 25 grader vid kusten är det tid för "Arrivadas", arrrival eller ankomst. Senast det var en Arrivada, dvs vid fullmånen i mitten av september så postade några på FB att det var dags, resultatet blev en naturkatastrof. 2000 personer, både inhemska och utländska turister invaderade stranden och de tusental sköldpaddor som skulle upp för att lägga ägg vände i vattenbrynet av allt liv. Den här gången skyddades stranden av både rangers och polis som spärrade av den största delen av stranden.

En Arrivada är när sköldpaddor går upp på land och lägger ägg. Här pratar man om hur stor den var och hur många sköldpaddor som gick upp på land för att lägga ägg. Vi fick en förvarning att det var dags och för ovanlighetens skull började den precis innan solen skulle gå ner och innan det började ösregna. Anledningen till att sköldpaddorna lägger äggen under regnperioden är för att stranden hålls lagom tempererad i 45-50 dagar till kläckning. Vi köper biljetter in till naturreservatet och efter förra fadäsen måste man gå med en guide och får Max 30 minuter på stranden då man väntar många besökare. Guiderna är engelsktalande och det kostar 8 dollar för utlänningar och 6 för Costaricaner. Vi följer guiden och det första man ser är säckar med sköldpaddeägg?!?

På stranden kommer en rad människor bärande på sköldpaddeägg i stora påsar och en folkmassa sitter och tvättar ägg och lägger i påsar?!? WTF!!!

Guiden ser min förvåning och att jag förmodligen grimaserar. Det är inte så illa som det ser ut blir jag förklarad för, byborna har tillstånd att första 36 timmarna gräva upp ägg, tvätta och sälja som de alltid gjort. Jag kommer snart till anledningen till att det inte är så farligt. Vi börjar gå på stranden och guiden ber oss att alltid gå bakom dom, då störs de inte lika mycket. Den första dyker upp och sedan ser man fler och fler som tagit sig upp till den lösa sanden där de kan börja gräva med sina bakben. Vi följer en hona och ser hur hon kämpar. Honorna går upp då det är högvatten eftersom de har kortare bit att krypa på stranden då.

De gräver en ca 40 cm djup grop och det tar sin lilla tid. Eftersom Arrivadas började natten tidigare så är det redan ägg i sanden, ÖVERALLT!!

Det flyger ägg upp ur gropen då honan gräver och på sidorna sitter gamarna och mumsar sig mätta. Sanden som normalt är ganska svart är vitmelerad under en arrivada, så mycket äggskal är det som ligger på stranden.

En hona lägger 80-100 ägg och kan komma tillbaka tre gånger per år till samma strand. Totalt räknar man med att det är 200 000 sköldpaddor som kommer upp och lägger sina ägg här under en ankomst. Den här stranden har den näst största ankomsten av Tortuga Lora, eller Olive Ridley Sea Turtle i världen. Ca 90 % av äggen förstörs varje natt då nya gropar grävs och nya ägg läggs. En arrivada håller normalt på i fem dagar så de första 36 timmarna är inte kritiska på något sätt för att sköldpaddorna ska hotas eller minska i antal. Guiden berättar att antalet sköldpaddor varit stabilt de senaste 15 åren.

Vi går vidare till den delen som är avspärrad av rangers och där kryper tusentals upp ur vattnet och jag kan bara stå där ett tag för att förundras hur det här urtidsdjuret hittar till samma strand och gör det i sån massvandring som det är. Solen går ner och numera får varje besökare bara vistas där 30 minuter så det är dags att gå tillbaka.

De ser så klumpiga ut på land jämfört med de jag sett då jag snorklat. Hela proceduren tar ca en timme och de har nerförsbacke sista biten så det går undan på vägen mot vattnet.

Vi skyndar tillbaka och med dessa mängder av sköldpaddor går det inte längre att hålla sig bakom dom då Arrivadan för den här kvällen bara har börjat! Älskade det!!

Önskar bara att jag fick vara med om en "kläckning" också då de små sköldpaddorna ska ta sig ner till vattnet utan att bli uppätna av gamar och hundar. Byborna och volontärer jobbar dygnet runt just för att så många som möjligt ska klara sig. Efter 15 års ålder kommer de förhoppningsvis tillbaka för att lägga ägg igen och man beräknar att de som är uppe på stranden är 60-80 år. Om jag avslutade kvällen hos vänner som bjöd på en sköldpaddeäggshot, kanske det.....

Känslan sitter kvar bara jag blundar - Costa Rica

Visst är det härligt!

Bara jag blundar känner jag hur gott det luktade utanför dörren i Costa Rica, hur den solvarma papayan från trädet vid uteduschen smakade, hur jag hörde ljudet av urtidsfåglarna Mot Mot nerifrån slänten och ljudet av hur aporna svingade sig förbi i träden som ett gäng huliganer och åt upp varenda gul nyutslagen blomma som fanns i varenda träd. Det spelar ingen roll vilket land eller vilken resa jag gör, ljud, lukter, smaker och känslorna från situationen sitter kvar i minnet och jag kan framkalla varje ögonblick under en resa, det sitter i ryggmärgen. När jag kom hem och tittade på foton hittade jag detta.

Det kanske syns vilken känsla jag har och om ni blundar kanske ni kan känna pirret i magen, den 35-gradiga värmen och solen i ansiktet. Om ni anstränger er kanske ni också kan känna lukten av tropisk regnskog som precis känner på sig att första regnet är på väg eller hör ni ljudet av de där howler aporna under mig istället?

Varje foto säger inte så mycket om upplevelsen för någon annan men ju mer man reser, desto mer laddar man ner de där lukterna, ljuden, smakerna och känslorna man förknippar med en upplevelse. Jag brukar inte visa så mycket bilder för vänner, de resevänner jag har däremot får se bilder likaväl som de visar sina bilder för mig. Så fort jag ser någon annans bild plockar jag fram det där biblioteket för att kunna njuta lite av deras upplevelse och de av mina. Ett annat sätt att resa för alltid!!

Drömfiske i Costa Rica

Jag har pimplat, flugfiskat och självklart kastat med drag i många fjällsjöar och älvar men trodde aldrig att jag skulle se tjusningen att köra omkring med motorbåt för djuphavsfiske.

Vi träffas nere vid stranden, jag är inbjuden som gäst av båtägaren så jag vet inte vilka som ska med på båten men det är ett blandat gäng tyskar och schweizare. Jag har fått fräscha upp min tyska lite de senaste dagarna och även min spanska som R, kaptenen på båten pratar. 

Vi transporteras ut till båten i en liten motorbåt vid 07:30 och vi har förberett en heldag ute på sjön med lunch, frukt och dricka i stora kylbagar. 

Vi kör ut långt där R och båtägaren rutinerat riggar allt. Vi andra håller oss i fören men spanar för att se om något bryter vattenytan och hugger. Reglerna är enkla och det finns en turordning på vem som börjar. Det hugger, R ser till att fisken sitter och kampen kan börja......

Det är en Sailfish som aggressivt hoppar och kastar sig, dyker ner på djupet så linan dras ut igen, M vevar in, fisken dyker, drar ut linan och hoppar sedan igen. Den första är liten, ca 50 kg och tas efter en kort kamp med R upp på båten för ett foto. Jag lovar, det är jag som sitter i mitten och asgarvar...:))))

R håller sedan fisken i vattnet längs båten, böjer den samtidigt som vi kör båten så att vatten ska strömma genom fisken, syresätta blodet så att mjölksyran går ur och då den känns stark och börjar kämpa emot igen släpper R taget och vi ser hur fisken simmar iväg.

I med linorna igen men då börjar vi få snyltgäster som försöker sno betet. Vid ett tillfälle har vi fiskelinan rakt ovanför oss i luften : )

Nummer tre på listan är jag, det går snabbt, en Sailfish på ca 60 kg ska jag försöka få in till båten så jag rekommenderas att sitta.....

Tre gånger lyckas den dra ut linan, hoppa, kämpa innan R går i närkamp med den längs båtkanten. Vi räknar, 1, 2 och 3, upp med fisken för ett foto och snabbt i igen. R håller den i vattnet längs båten och släpper den igen medan vi vinkar. Lite skakis är jag efter ett kort men intensivt träningspass av bål och armar. Man jobbar med rygg och mage mest men självklart behövs det armmuskler om man ska följa fisken : )

Det är några timmar då havet är heldött förutom ett hundratal delfiner som jagar runt båten. Hona med liten unge leker under båten och flockar simmar och surfar i vågorna framför oss. Otroligt vackert att se dem jaga och leka. 

Fisk nummer 4 ser jag bryta ytan med sin drakvinge långt innan den hugger, det är en Marlin på ca 150 kg och det blir en långvarig kamp till den otroligt vackra fisken är vid båten. Det är den första Marlin för säsongen som börjar i December på Nicoyahalvön och den är helt slut så vi tar inte upp den för foto utan håller den länge i vattnet längs med båten tills den känns stark och simmar i iväg.

Solen är på väg ner och regnbågen visar sig längs Nicoyahalvöns kust. Kan vara så att jag hittat en skatt.....;)

Jag vet inte vad fisket kostar med det rör sig om flera hundra dollar bara för tillstånd och bränsle för en heldag och ca 50 dollar i dricks. Vi hoppas egentligen att vi ska få tonfisk eller dorado så vi kan laga tonfiskcrpachio eller ceviche men eftersom det "bara" blev Sailfish och Marlin lagar vi fisksoppa istället från lite av varje i frysen, typ krabbor, räkor och frusen dorado. Har på känn att det blir tonfiskcarpachio en annan gång....;P

Catch and release in Costa Rica

Djuphavsfiske, hur spännande kan det vara egentligen? Har bara pimplat, flugfiskat och kastat med drag tidigare så att fiska i Costa Rica lät spännande. Sagt och gjort, planerade en dagstur och gav oss iväg tidigt en morgon ner till stranden och ut till båten.

Vi börjar med att fiska efter bete, dvs små fiskar på 3-4 kg.

Solen lyser, vi har frukt, vatten och trevligt sällskap av charmerande guider.

Efter det drar vi ut på djupare vatten där strömmarna drar norrut, vi lägger i drag med tyngder och ligger på svaj med ankare och väntar på att strömmarna på botten ska locka till sig större fiskar. Och efter ett tag så börjar det....;)

Min Dorado, som jag precis lärt mig göra ceviche på, kom undan men det var en häftig känsla att ha en bjässe på kroken....;P

Pure life - Pura vida in Costa Rica

Om man har allt man behöver och all hjälper alla, då är det väl Pura Vida man lever här. Frasen används överallt för att hälsa, säga att det är bra men även en livsstil, en nöjdhet med det man har.

Här finns reklam för att leva hälsosamt och spara naturen överallt. Barnen surfar så fort skolan är slut. 

Frukt och grönsaker växer året runt och i trädgården utanför har det skördats över 200 papayor i år, lime äpplen, matbananer och färska kryddor.

Jag önskar mig bara två saker till födelsedagspresent; 

1. Lär mig något.

2. Res med mig

Just idag önskade jag mig att få lära mig tillaga ceviche, en av Costa Ricas nationalrätter. Den tillagas på vit saltvattenfisk typ dorado som vi även fångade då vi var ute och fiskade. Voila! 

Att sedan ha lyxen att få äta carpachio på färsk tonfisk......  

I solnedgången....

Funderar på om jag skulle kunna stanna här resten av livet...;)

Pura vida in Costa Rica! 💙

Hög på testosteron i Costa Rica

Det är partystämning vid en liten by vid stranden i Costa Rica. Man känner lukten av testosteron redan när man närmar sig stadion. En läktare är upplyst ute på en åker och man måste passera gatustånd med mat, dryck, salsatält och lotteri för att komma in på stadion. 

Jag trodde aldrig att jag skulle gå på något liknande men fick lite förklarat för mig innan och då kändes det bättre. Jag skulle aldrig gå på tjurfäktning där man på ett graciöst sätt ska döda en tjur men Bull riding blev jag nyfiken på.

Man kunde välja läktare eller att sitta på staketet. Såhär i efterhand skulle jag valt staketet. Nästa gång.....=)

Hundar och ungar följer med och sover på läktaren.

Man presenterar tjuren, släkten, vikten, ryttaren och så börjar en nedräkning liknande en Circus. Ut släpps tjuren med en ryttare på som har hjälm, skyddsväst och knäskydd. Tjuren kastar sig ut och ryttaren flyger nästan av redan då. 

Sedan hoppar tjuren, bockar och vänder tills ryttaren har kastats av. Allt mellan 5-30 sekunder tar det innan ryttaren kastats av i ett moln av damm.

Därefter ska tjuren ledas in i fållan igen av sina Caballeros. 

De kastar lasso samtidigt som de undviker att bli stångade.

Det är magiskt att titta på dessa Caballeros och samspelet med hästarna och i pausen dansar de salsa med hästarna som trippar fram på lätta hovar och vänder på en femöring. Doften av testosteron och adrenalin är påtaglig och jag önskar att en av dem rider upp till mig och bara ,"Hey, wanna try?" ;)

När ett lasso fångar tjuren kan det vara läge att den dras in till utgången, annars kan man använda två lasson.

Men för det mesta tyckte tjuren att jag skiter i det här, öppna ni utgången så går jag ut själv. 

Galet vackert skådespel, ingen kommer till skada förutom de avkastade ryttarna som linkar iväg eller rullar under staketet då de blivit avkastade. Lite tänker jag att det är rätt åt dem...: )