Rida i Mongoliet

Hur vill du rida och varför? 

Ställ dig dessa två frågor och tänk noga, du kan få en av de bästa upplevelserna i livet. Men jag vill tipsa er om att boka allt själv och hyra hästar och guide på plats, inte via resebyrå eller några mellanhänder som på bilden från Orchon Valley, vår bästa ridupplevelse på hela resan. Ju längre bort från Ulaanbator du kan komma desto bättre är vår erfarenhet. 

Mongoliska hästar har sju gångarter till skillnad från en "vanlig" häst som har tre, skritt, trav och galopp. Islandshästar har fem och anses ha varierade gångarter, skritt, trav, tölt, flygande pass och galopp. Jag rider mest islandshästar och anser mig vara hyfsat van ryttare och van att rida länge och med olika hästar och ville inte ha annat sällskap än min vän med liknande erfarenheter. Vi bokade en tredagars ridtur i Terelj nationalpark och ville rida själva utan andra oerfarna ryttare.

Vi hade inte en tanke på att vår engelsktalande guide inte skulle kunna kontrollera sin häst. Första dagen vi red skenade hans häst två gånger och vi kunde inte slappna av en sekund eftersom vi inte visste vad han skulle hitta på. Vi är vana att rida mest utomhus, i skog och på fjället så vi är vana att rama in hästen, få den att känna sig trygg och modig men ändå alltid vara beredd på ett flyktbeteende, speciellt från dessa hästar som lever fritt mellan oktober till april varje år. När vi frågade honom om gångarter trodde han att det fanns långsamt, lite snabbare och snabbast och vår ridguide och ägare av hästarna berättade saker men vår engelsktalande guide kunde inte översätta något. Redan där borde vi ha kontaktat vår resebyrå, tyvärr gjorde vi inte det förrän efter andra dagen då han galopperade förbi oss och kort därefter flög av hästen som skenade mot oss så vi flög av en efter en. På kvällen kontaktade vi den Svenska resebyrån som på morgonen skickat en ny guide till oss på morgonen efter. Vi bad att få ta en lugn och fin dag i Terelj nationalpark och vår nya guide kunde både engelska, ridtermer och rida, tack och lov. Av vår ridresan spenderade vi två dagar med att "hålla reda på" vår guide och en dag i långsam takt efter vårt kaotiska avslut dagen innan. Efter Terelj drog vi till Orkhon Valley, ca 6 timmars bilresa från Ulaanbator där vi äntligen fick vår drömritt över slätterna. Jag fick min egen häst som jag kunde killa under magen med tårna..... =)

Och ja, man har väldigt korta stigbyglar så att man kan halvstå i pass och galopp. :D

Hos de familjer vi bodde hos kostade det 15-20 dollar per dag att rida och överallt finns det hästar.....

Tycker själv att Julia Roberts medverkan i dokumentären av Mongoliets vildhästar ger bra förståelse och beskrivning av vad vi också sett och upplevt. http://youtu.be/9X7nylxvo8c

Illusionen Terelj nationalpark - Mongoliet

Vackra vyer, grönt så långt ögat når med skog och stenformationer på topparna. I dalarna ligger gercampingarna och inklämda mitt i allt finns nomadfamiljernas gers och överallt går hjordar med hästar, kor, jakar, får och getter. Men om man tittar närmare.......

Terelj ligger bara en timmes bilfärd från huvudstaden Ulaanbator och är den absolut mest turistiska nationalparken. Det man inte ser på långt håll i Terelj är allt skräp som ligger kastat överallt, plastpåsar, PET flaskor, burkar och glasflaskor i mängder även på de vackraste platserna. I Sverige skulle vi inte rida över allt glassplitter som finns men här i Mongoliet säger de att hovarna är så kraftiga att de inte tar skada. 

I Mongoliet finns en typ av allemansrätt som gör att alla har rätt att köra och bo vart som helst i sina gers och även som tältande turist. Mongoliet under juli och framförallt vid Naadam, deras fem dagar långa helg gör att många Mongoler åker ut och tältar. De tar sin bil och kör över de gröna slätterna hur som helst, var som helst och efteråt lämnar de allt skräp som genererats under en hel helg. 

Det är inte tillåtet att lämna skräp men alla gör det, de förstår inte hur länge det kommer att ligga kvar i naturen, allt man tidigare använt har alltid försvunnit till nästa år säger guiden. Nu växer glasbergen och plasthögarna överallt i nationalparken. Jag ville inte ta bilder på det värsta men hästarna står på krossat glas, till höger och vänster av bilden ligger högar med hushållssopor och familjerna badar i floden med skräpet liggandes på stranden. Det är en nationalpark som tyvärr knappast kommer att vara värd att besöka om några år om man fortsätter att göra som man gör. Hästarna är inte vana vid plasten som flyger omkring överallt och som de ibland trampar på så de ryggar ofta till och hoppar åt sidan även på de mest öde platserna. Som besökare genererar man också skräp men jag försöker äta det de äter, dricker varm vatten till måltiderna för att förbruka så lite plast, glas och metall ute i en nationalpark. Jag har med en egen soppåse för allt skräp jag genererar under en resa i en nationalpark och lämnar allt i Ulaanbator där det ändå förmodligen hamnar  en deponi.

Vet inte hur man ska besöka ett sånt här land för att må riktigt bra. Vi åkte inte in i nationalparken tills vägen tar slut så jag hoppas att det finns orörda platser att rida på även i framtiden men med tanke på de jättejeeparna som kör omkring i staden så lär det ju bara bli mer och mer bilkörning hur som helst om Mongoliet inte gör något. Tyvärr är landet så korrupt och med mutor kan man både köpa vackra platser och komma undan med det mesta. Mongoliet är det svåraste landet jag besökt som turist för att ha den där måbrakänslan i magen. 

Att bo i ger - Mongoliet

Jag tänkte mig att de skulle vara mindre men inne i en ger ryms egentligen allt man behöver. Gers fungerar som en stuga på campingar och kan tas ner inom ca 30 minuter med kamin och allt. Vissa av campingarna är öppna även på vintern men med tanke på att de är svala även på sommarnätter och det kan bli - 40 grader på vintern vet jag inte om jag skulle välja den årstiden att besöka Mongoliet. Vi åker från Ulaanbatar med vår guide in i Terelj nationalpark där vi ska bo och rida i tre dagar. 

Vi bor i Ger och rider i tre dagar i Terelj nationalpark. Det finns servicehus och en restaurangdel som på en vanlig camping. Det vanligaste är att det är helpension och det serveras frukost, lunchpaket och middag. Oftast finns det ingen meny utan alla serveras samma maträtt. I Mongoliet äter man mycket kött och det finns bara ekologiskt kött då alla djuren går fria, getter, får, kor, jakar och hästar går fritt dygnet runt blandat under dagen och kallas tillbaka eller föses tillbaka med hästar för mjölkning morgon och kväll. Såhär kan det se ut när man tittar ut. 

Kalvarna hålls i små hagar på gården och korna samlas vid kalvarna för mjölkning morgon och kväll.

Hästmjölken gör man Air-ge, den 14 procentiga alkoholen och komjölk gör man ostar, torkad ost, torkad brunost, ostkaka, en typ av pannacotta mm. 

Komjölken måste vara kokad iallafall fall en gång då komjölken har en bakterie som man kan bli sjuk av. De dricker därför mycket silverte, komjölk blandat med grönt te som fått svalna.Mongoler är ett nomadfolk med fyra årstider och därför har man fyra olika platser man bor på under ett år. En ger har alltid öppningen mot söder då de kalla vindarna blåser från norr. 

Inne i en Ger bor kvinnan mot öster och mannen mot väster, i mitten stöttas geret upp av två pelare, kvinnan och mannen och kaminens skorsten går igenom gertaket.

Ingen äger marken och därför får man slå sig ner var man vill i Mongoliet men i praktiken så blir ytan din när du återkommer till samma ställe år efter år. Vinterlägret är byggda för att några av djuren ska kunna få skydd från snön under tak i norra Mongoliet. Bilden är från ridguidens sommarläger i Terelj nationalpark.

De flesta djuren släpps fria och samlas in igen under våren. För några år sedan var det en extremt sträng vinter med mycket snö, man beräknar att 7 miljoner djur dog den vintern och 7 000 familjer förlorade allt de ägde. 

Hästsvett i pannan för lycka - Mongoliet

Tidig morgon, guiden ringde och frågade om vi ville hänga med på det mest populära hästloppet under Naadam. Jag lever ett liv där ja oftast är trevligare än nej när man reser och alternativet i jetlaggen vore att sova mer än fem timmar. Sömn är tråkigt så att gå upp kl 06 och åka och titta på hästlopp lät som ett bra alternativ.

Hur många som skulle ta tåget visste vi inte men det verkade vara 18000 andra och så fullt att det knappt gick att andas. Även om tåget var fullt fanns det alltid en liten extra plats för gravida och alla tog hand om barnen så att de kunde stå bekvämt eller sitta i någons knä. När tåget nästan var framme satte sig tågvärden i en äldre herres knä och två personer hjälpte henne att räkna alla pengar från midjeväskan. Väl framme stod bussar som snabbt tog oss till det stora festivalområdet där vi fick veta att ca 100 000 besökare skulle samlas under dagen. Ljuvligt med hästskit, alla regnbågens färger och klarblå himmel.

Vi kunde ha tagit oss en morgonsup, ai-rag, deras jästa hästmjölk som är 14 procentig men en full festivaltunna med vattenskopa kändes inte som rätta stället att prova andra dagen i Mongoliet.

Vi åt frukos istället, deras dubbelvikta friterade pannkakor med kryddat fårkött som tunn fyllning i ett av tälten innan vi försökte få en bra plats att se hästarna komma i full galopp. Jag älskar såna här saker, oväntade upplevelser i vacker miljö, massor med människor och hästar. Jag tittar på detaljer som sadlarna, färger, mönster och utseenden. Har en bra känsla i Mongoliet.

Ryttarna på hästloppet måste de vara minst sju år men ofta ljuger de om sin ålder och kan vara mellan fyra och tolv år. De flesta rider barbacka för att skona hästens rygg. Vi ser ett orange moln i fjärran och bilstrålkastare som följer och direktsänder hela loppet. I upploppet kommer en liten kille, fyra år får vi veta, utan hjälm i full galopp barbacka.

Vid målgången kommer hästens tränare och galopperar med de sista 100 metrarna, det krävs speciell träning av hästen för att de ska orka galoppera upp till 40 km beroende på vilken klass hästarna rider i. Vet inte hur många som deltar i loppet men det kommer gäng efter gäng och galopperar förbi oss in till mål. 

Efter loppet inser vi att det kommer att bli problem att ta sig hem till resten av brottningen och prisutdelningen i Ulaanbator så vi går den korta biten till tågstationen en timme i förväg. På vägen dit passerar vi svettiga galopphästar och guiden springer ifatt och frågar om vi kan få lite svett?!? Sagt och gjort drar vi lite svett av hästen och stryker i pannan, på det sättet får vi enligt sägnen lycka. Vi springer ikapp en annan racinghäst och tar lite till för att få ännu mer lycka. =)

Sedan börjar det komma buss efter buss med poliser. Det visar sig att enda tåget som går inom tre timmar endast ska ta ombord poliser. Vår guide tjatar sig till att vi ska få komma ombord så vi kläms fast mellan 400 poliser i ett tåg.

Tillbaka i stadion igen äter vi lunch på ett kafé och går in för att se brottarna och prisutdelningen. När hästracing pojkarna kommer in jublas det. De är så unga och går i hand med en vuxen som även lyfter upp dem på hästen. 

En sångare rider in tillsammans med dem, de får priser och blir upplyfta över podiet för att bli pussade på kinderna av presidenten. De går sedan varvet runt stadion innan de går eller rider ut ur stadion.

Därefter fortsätter kvartsfinalen och tyvärr har Mongoliets fullaste Don Juan upptäck mig, klämmer sig närmare och närmare på läktaren, vill bjuda på än det ena, än det andra. Jag blir nästan onykter bara av ångorna, tackar vänligt nej fastän jag vet att det är väldigt oartigt i Mongoliet och när han frågar om jag vill följa med på en åktur i bilen får jag nog och knuffar undan honom. Jag har ju hästsvett i pannan så jag vet jag att lyckan är med mig..... =)

Hög på testosteron i Costa Rica

Det är partystämning vid en liten by vid stranden i Costa Rica. Man känner lukten av testosteron redan när man närmar sig stadion. En läktare är upplyst ute på en åker och man måste passera gatustånd med mat, dryck, salsatält och lotteri för att komma in på stadion. 

Jag trodde aldrig att jag skulle gå på något liknande men fick lite förklarat för mig innan och då kändes det bättre. Jag skulle aldrig gå på tjurfäktning där man på ett graciöst sätt ska döda en tjur men Bull riding blev jag nyfiken på.

Man kunde välja läktare eller att sitta på staketet. Såhär i efterhand skulle jag valt staketet. Nästa gång.....=)

Hundar och ungar följer med och sover på läktaren.

Man presenterar tjuren, släkten, vikten, ryttaren och så börjar en nedräkning liknande en Circus. Ut släpps tjuren med en ryttare på som har hjälm, skyddsväst och knäskydd. Tjuren kastar sig ut och ryttaren flyger nästan av redan då. 

Sedan hoppar tjuren, bockar och vänder tills ryttaren har kastats av. Allt mellan 5-30 sekunder tar det innan ryttaren kastats av i ett moln av damm.

Därefter ska tjuren ledas in i fållan igen av sina Caballeros. 

De kastar lasso samtidigt som de undviker att bli stångade.

Det är magiskt att titta på dessa Caballeros och samspelet med hästarna och i pausen dansar de salsa med hästarna som trippar fram på lätta hovar och vänder på en femöring. Doften av testosteron och adrenalin är påtaglig och jag önskar att en av dem rider upp till mig och bara ,"Hey, wanna try?" ;)

När ett lasso fångar tjuren kan det vara läge att den dras in till utgången, annars kan man använda två lasson.

Men för det mesta tyckte tjuren att jag skiter i det här, öppna ni utgången så går jag ut själv. 

Galet vackert skådespel, ingen kommer till skada förutom de avkastade ryttarna som linkar iväg eller rullar under staketet då de blivit avkastade. Lite tänker jag att det är rätt åt dem...: )