Att stilla en längtan till snö och is!

Det spelar ingen roll vilken tid på året det är, en längtan inom mig gör att jag söker mig till snö och is året runt. Att ta turskidorna, packa pulkan med mat och utrustning och dra ut på en tälttur drar lika mycket som glaciärturer en vacker sommardag eller telisåkning en vårvinterdag. Mina vänner i Skåne undrar vad jag har för diagnos? Lyckoaktivist låter väl passande! =)

I augusti när jag var "hemma" i Tärnaby/Hemavan passade jag på att boka en glaciärtur på norska Okstindan, Okstindbreen. Det är Norges åttonde största glaciär och mycket stabil att klättra på. Den upptar en yta av 4600 hektar, eller 46 km2, vilket kan jämföras med en stad som Helsingborg på 38 km2 och Lund på 25 km2. Det coola med Norge och norskar är att där tar man familjen och drar på en breetur. I Sverige är man mer restriktiva med att gå på glaciärer och nu finns det till och med frågetecken om guiden måste vara bergsguide, en utbildning som tar tre till fem år enligt Svenska Bergsguide Organisationen.

Samma krav är aktuellt för Kebnekaise och de guidade turerna upp till toppen och hot om böter finns utan att någon lösning för verksamheterna finns. I Sverige är det Konsumentverket som bestämmer vilken utbildning en guide ska ha för att kunna erbjuda en säker tur, inte vilken erfarenhet eller vilken typ av glaciär det gäller. Än så länge är det en rekommendation att guiden ska vara bergsguide, vilket gör det svårt att få marknadsföra glaciärturer. Jag lyckades iallafall googla mig fram till ett telefonnummer till Fjällgården i Hemavan och fick tag på Mojo som i många år guidat flera hundra personer, norska skolklasser och olika flriluftsföreningar på Okstindan i Norge. Vi träffas på Fjällgården där jag hyr utrustning och kollar ryggsäcken med matsäck för en heldag och utrustning för eventuellt regn. Det tar ca 1,5 timme att köra och på vägen får jag spännande information om de olika grottsystemen som just nu undersöks av spelbolaget i området. Jepp, det finns även grotturer att boka som låter jättespännande för mig som jobbat som guide i Sveriges längsta grotta, Korallgrottan. 

Vi stannar vid en liten parkering och träffar några som tältat nere vid sjön och är på väg hem. Vandringen upp till glaciären tar 1-2 timmar men för oss betydligt mindre även om vi stannar och tittar på den magiska utsikten.

Väl uppe på glaciären fikar vi först och jag får säkerhetinformation och lite glaciärkunskap. Utrustningen åker på och vi knyter ihop oss på lagomt avstånd i ett replag. Optimalt för ett replag är minst sex personer men den här glaciären är stabil och guiden vet exakt de olika områdenas risker, de olika isfallen och vad som kan innebära fara. Tyvärr omkom ett tyskt par samma dag i Norge när de klättrade under en glaciär innanför avstängningar. Jag uppmanar alla att verkligen vara försiktiga och anlita glaciärkunnig lokal guide.

Vi går upp till två olika isfall, jag får träna på olika tekniker att gå på glaciärer i branta partier och även på hur jag ska stanna om jag trillar och glider ner för en sluttning. Tufft att med överkroppen och isyxa trycka sig fast i isen och jag svär lite då jag glider för långt innan tekniken sitter.

Hade en fantastisk dag med Mojo på Fjällgården och förhoppningsvis finns det möjlighet för honom och de andra klättrarna och rutinerade guiderna att marknadsföra sina turer i Sverige igen. Och som vanligt regnade det inte förrän vi gått ner och satt oss i bilen efter en hel dags sol på glaciären. Det gäller att göra skäl för mitt Peruanska smeknamn, "The sunshine hiker" :P

Drömfiske i Costa Rica

Jag har pimplat, flugfiskat och självklart kastat med drag i många fjällsjöar och älvar men trodde aldrig att jag skulle se tjusningen att köra omkring med motorbåt för djuphavsfiske.

Vi träffas nere vid stranden, jag är inbjuden som gäst av båtägaren så jag vet inte vilka som ska med på båten men det är ett blandat gäng tyskar och schweizare. Jag har fått fräscha upp min tyska lite de senaste dagarna och även min spanska som R, kaptenen på båten pratar. 

Vi transporteras ut till båten i en liten motorbåt vid 07:30 och vi har förberett en heldag ute på sjön med lunch, frukt och dricka i stora kylbagar. 

Vi kör ut långt där R och båtägaren rutinerat riggar allt. Vi andra håller oss i fören men spanar för att se om något bryter vattenytan och hugger. Reglerna är enkla och det finns en turordning på vem som börjar. Det hugger, R ser till att fisken sitter och kampen kan börja......

Det är en Sailfish som aggressivt hoppar och kastar sig, dyker ner på djupet så linan dras ut igen, M vevar in, fisken dyker, drar ut linan och hoppar sedan igen. Den första är liten, ca 50 kg och tas efter en kort kamp med R upp på båten för ett foto. Jag lovar, det är jag som sitter i mitten och asgarvar...:))))

R håller sedan fisken i vattnet längs båten, böjer den samtidigt som vi kör båten så att vatten ska strömma genom fisken, syresätta blodet så att mjölksyran går ur och då den känns stark och börjar kämpa emot igen släpper R taget och vi ser hur fisken simmar iväg.

I med linorna igen men då börjar vi få snyltgäster som försöker sno betet. Vid ett tillfälle har vi fiskelinan rakt ovanför oss i luften : )

Nummer tre på listan är jag, det går snabbt, en Sailfish på ca 60 kg ska jag försöka få in till båten så jag rekommenderas att sitta.....

Tre gånger lyckas den dra ut linan, hoppa, kämpa innan R går i närkamp med den längs båtkanten. Vi räknar, 1, 2 och 3, upp med fisken för ett foto och snabbt i igen. R håller den i vattnet längs båten och släpper den igen medan vi vinkar. Lite skakis är jag efter ett kort men intensivt träningspass av bål och armar. Man jobbar med rygg och mage mest men självklart behövs det armmuskler om man ska följa fisken : )

Det är några timmar då havet är heldött förutom ett hundratal delfiner som jagar runt båten. Hona med liten unge leker under båten och flockar simmar och surfar i vågorna framför oss. Otroligt vackert att se dem jaga och leka. 

Fisk nummer 4 ser jag bryta ytan med sin drakvinge långt innan den hugger, det är en Marlin på ca 150 kg och det blir en långvarig kamp till den otroligt vackra fisken är vid båten. Det är den första Marlin för säsongen som börjar i December på Nicoyahalvön och den är helt slut så vi tar inte upp den för foto utan håller den länge i vattnet längs med båten tills den känns stark och simmar i iväg.

Solen är på väg ner och regnbågen visar sig längs Nicoyahalvöns kust. Kan vara så att jag hittat en skatt.....;)

Jag vet inte vad fisket kostar med det rör sig om flera hundra dollar bara för tillstånd och bränsle för en heldag och ca 50 dollar i dricks. Vi hoppas egentligen att vi ska få tonfisk eller dorado så vi kan laga tonfiskcrpachio eller ceviche men eftersom det "bara" blev Sailfish och Marlin lagar vi fisksoppa istället från lite av varje i frysen, typ krabbor, räkor och frusen dorado. Har på känn att det blir tonfiskcarpachio en annan gång....;P

No saints in San Juan del Sur - Nicaragua

Partystället av alla partyställen i Nicaragua, båtar och festande personer överallt och DEN solnedgången.

Vår resa avslutas med att vi bor tre dagar tillsammans med guidens närmaste vänner från Managua som firar nyår i San Juan del Sur. Vi träffas på en stranbar på nyårsafton efter solnedgången och de funderar på vilken klubb som passar bäst för kvällen. Klubbarna kostar 40-80 dollar och då är det öppen bar. Vi väljer the doc, stället med bäst utsikt över hela San Juan del Surs fyrverkerier. 

Jag glömmer plocka ur kameran ur min väska och svär då jag går genom mörka gränder där rånrisken är stor. Vi lovar varandra att ingen lämnar klubben ensam eller med några andra. På tolvslaget kommer jag på att jag har kameran i väskan så jag börjar dokumentera festandet :P

Resevännen N som förälskat sig i guiden, börjar en ny resa som kan sluta hur som helst. Lever man som vi gör spelar det inte så stor roll vart man bor i världen. Guidens nyårslöfte att flytta hemifrån och N:s att säga upp sig från sitt jobb i Kanada och volontära i Costa Rica eller Nicaragua diskuterades långt innan och blir intressant att följa. ❤

Kvällens huvudbonad blir en bygghjälm och jag träffar Aussien, Jack "The Pirat" Sparrow. 

Det går trumtåg genom lokalen, betonggolvet har ett lager av drinkar, is och det är en riktig Nicafest. Eftersom vi träffat många av guidens vänner är det alltid någon som man känner igen på dansgolven och efter kl 4 går vi vidare till till två andra klubbar som stänger då gästerna går hem. 

Hela gänget avslutar med frukost långt efter soluppgången. 2013 började på inkaleden, en stjärnklar natt i tält och 2014 börjar med strandliv Nicaragua. 

Huset och utegården börjar fyllas av nyvaket folk från de överfulla rummen vi bor i. Det är nästintill omöjligt att få rum här över nyår så det är ett "crackhole" som vi bor i, rum bara med sängar och en fläkt, toalett och dusch på gården för alla. Jag bor hellre med trevligt sällskap såhär än på ett fint hotell, sjukt varma trevliga vänner med galet mycket energi. Vi bor centralt 200 m från Iguana bar den populäraste baren längs stranden och vi chillaxar som vår guide alltid säger. Solnedgången är vid 5 så vi fyller bilarna och kraschar ett poolparty uppe längs bergsluttningen. 

Guiden A och vännerna känner alla här, "Nicaragua är ett litet land", säger A och ler brett men är distraherad av N....;)

Detta är "företaget", chefen G och Guiden A, som vi anlitade för en 14 dagars rundresa som blev så mycket mer än en rundresa! ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Vi åker ner till stranden igen, äter middag och börjar vår barrunda. 

På festerna beställer man in is, flaskor med 7-årig rom, vatten och glas.

Kvällens barnota slutar på 1000 Cordobas, ca 300 kr för hela gängets festande en hel kväll på klubben som räknas som nr 3 i hela Nicaragua.

Flera av vännerna frågar "Why are you smiling", "I am born this way" är mitt svar och får repliken "You have the biggest smile in Nicaragua". Jag är huvudet längre än de söta Nicatjejerna vi är med och min gangsterhatt går runt i gänget, foton tas och leendet ligger ute på FB men vad gör det i Nicaragua....;) ❤

With love from Nicaragua! ❤

I djungeln längs Rio San Juan - Nicaragua

Vi lämnar bilen på en säker parkering i San Juan och tar först en båttur ut till fågelskyddsområde och ögruppen Solentiname i Nicaraguasjön.

Området till gränsen till Costa Rica är viktigt och bevakat av militärer även om Costa Rica inte har någon arme. Vi måste ange passnummer för att åka båt i området. Vi kommer ut till ett fågelreservat Zapatero där flamingos har sina bon, pelikaner och hägrar.

På huvudön finns fåglar som gör hängande bon där hanfåglarna ruvar för de gillar att vagga ungarna enligt guiden...;P

På huvudön visas vi runt, äter nyfångad fisk innan vi åker tillbaka till San Juan för att ta en flodbåt till El Castillo, där de riktiga Pirates of the Caribbean härjat. På botten i Rio San Juan kan man hitta massor med glasflaskor från de olika skeppen, porslin och vraken är kända dykobjekt för barnen i byn.

På kvällen åker vi ut på floden på alligatorspaning, vi ser flera alligatorer, den största över 2 meter. De är ganska lätta att se med strålkastare då deras ögon lyser som två röda prickar. Vår guide styr mot vassen och sträcker sig efter något på ett blad, det är den typen av ödla som ser ut som en drake och kan springa på vattnet.

Vi bor med utsikt över en liten kanal och nedanför restaurangfönstret ligger en alligator, det är husdjuret på vårt Hostel.

Vi äter en tidig frukost och ger oss iväg till ett naturreservat längs gränsen till Costa Rica. Det är militärer överallt där vi kliver iland och det första trädet innhåller de två mest giftiga grodorna som finns, de är två cm stora, den röd/blå hinner jag inte fota men den grön/svarta sitter stilla någon sekund.

Innan vi ger oss in i djungeln lovar vi guiden att inte ta i någonting. Vi ger oss in i djungeln och det finns 10 miljoner myranledningar att ha stövlar på djungelturen.....: )

Howler monkeys skriker till och vi ser även spider monkeys med ungar som äter uppe i trädtopparna ovanför oss. Det första vi tittar på är bullets ants, ca 3-4 cm som bits, ger smärta i hela kroppen och kan ge hallucinationer.

Vi ser massor med träd, smakar på växter, tittar på insekter och lyssnar på fåglar och vi ser ovanligt mycket djur på turen. På vägen tillbaka stannar vi vid ett litet mindre biflöde där vi badar, tvättar stövlar kläder och oss själva. Kvällen avslutas på partygatan i byn utan vägar och det som händer i djungeln stannar i djungeln om det innehåller mycket av ingredienserna salsa och rom :P

Ometepe - Nicaragua

Jag fascineras av vulkaner och skulle gärna bestigit Ometepe men det tar 10-12 timmar och vi är bara där en natt. Färjan över från Rivas tar ca en timme och utsikten är otroligt vacker.

Ometepe är en aktiv vulkan med en liten mössa av moln och är utsikten var man än är på ön. Vi tar det lugnt, åker till ett litet naturreservat, Charco Verde.

Hela ön och området innehåller lång historia om hur man dyrkat gudarna. På vägen ut från reservatet möter vi Bill Clinton med familj. Vi åker vidare till den kalla mineralvattenpoolen som finns på ön och ovanför oss har vi självklart Howler monkeys som äter löv.

Det finns två val i baren, "coco" eller "coco loco", vår guide kommer med den andra sorten....;P

Kvällen och solnedgången spenderar vi på hotellets strand, himlen är stjärnklar och självklart skrämmer några får nästan ihjäl oss i mörkret då de kommer smygandes bland buskarna. Nyårsafton börjar vi med att bada och chillaxa på stranden innan det stora sjöslaget i San Juan Del Sur där vi bor i ett hus med guidens alla vänner....; )

I indianernas spår i Nicaragua

Ännu en dag av utforskande av Nicaragua och denna gången en ö som egentligen är en gammal vulkankrater i Nicaraguasjön, La Zapatera. Vi blir upphämtade i en jeep där hälften sitter uppe på flaket i 1,5 timme. Kanske inte så smart men man känner lukter, ser mer och upplevelsen i naturen blir starkare.

Vid stranden väntar en båt som tar oss ut till ännu en del av paradiset med vy över Mombachavulkanen.

Vi åker ut till en ö med Centralamerikas största petroglyfer, en isolerad ö där ursprungsbefolkningen bott, gudar dyrkats och unga flickor offrats till gudarna.

I början på 1900-talet köptes öarna av rika godsägare som startade jordbruk och odlingar. Under reformen 1984 återtogs stora arealer och gavs tillbaka till ursprungsbefolkningen så nu har öarna delat ägarskap. Vi registreras oss i en liten minilivs där det allra nödvändigaste finns för öborna. Det finns ingen el men solpaneler finns på taket. Innan vi börjar gå testar vi öbornas sätt att klättra upp för att hämta kokosnötter. : )

Vi beger oss upp på högsta punkten på ön som är en svart vulkanisk yta fylld med petroglyfer. Guiden häller vatten i några av dem för att vi tydligare ska se mönstren som tex aporna på bilden. 

Vid några av petroglyferna finns djupa skålar där hjärtat av de offrade djuren eller unga flickorna lades. Det finns en ganska stor shamanpetroglyf som visar giftemål med en liten flicka. Guiden berättar att Shamaner än idag tillåts gifta sig med unga flickor, ibland flera stycken. Vi besöker en till petroglyf till som är gjord med en enda linje och visar blommor, djur och mönster. Vi är dagens enda turister, vi tackar för oss och smiter iväg till nästa ö där vi ska titta på en väldigt ovanlig lagun uppe i en vulkankrater. Vi kliver iland och en av öborna visar oss en liten stig. Vi klättrar upp på toppen, kryper genom taggtråd och hör Howlerapor ropa, de är nyfikna.

Vi ser lagunen, den ser vacker ut, fåglarna flyger förbi men vattnet är grönt och lömskt. I lagunen finns ingen fisk bara tusentals sköldpaddor som på eftermiddagen klättrar upp i träden och buskarna och äter frukten. 

Det luktar svavel och gasen från vulkanen löser sig i vattnet och gör det surt med lågt pH. Om man doppar sig får man utslag och om man är i vattnet med än 5 minuter lossnar ett lager av huden....:€

Vi skippar doppet där och går tillbaka till stranden där öborna grillat och gjort iordning lunch, vi njuter av utsikten.

Vi är de enda på stranden och när vi äter lunch kommer en av pojkarna med fynd från stranden.

Hela stranden är fylld med delar från krukor och heliga föremål. Vi lämnar allt orört med äran att få ha besökt heligt land och sett det vackraste och mest storslagna vyerna i Nicaragua. 

Vi säger hej då till familjerna som visat oss runt och lämnar ön. På flaket på vägen tillbaka lockar vi på Howler monkeys och det blir ett jäkla liv på en hel flock ovanför oss. Vi stannar och retas lite ;)

Vägen hem på grusväg genom skogen ser ut såhär i 60 km/h....;P