Att stilla en längtan till snö och is!

Det spelar ingen roll vilken tid på året det är, en längtan inom mig gör att jag söker mig till snö och is året runt. Att ta turskidorna, packa pulkan med mat och utrustning och dra ut på en tälttur drar lika mycket som glaciärturer en vacker sommardag eller telisåkning en vårvinterdag. Mina vänner i Skåne undrar vad jag har för diagnos? Lyckoaktivist låter väl passande! =)

I augusti när jag var "hemma" i Tärnaby/Hemavan passade jag på att boka en glaciärtur på norska Okstindan, Okstindbreen. Det är Norges åttonde största glaciär och mycket stabil att klättra på. Den upptar en yta av 4600 hektar, eller 46 km2, vilket kan jämföras med en stad som Helsingborg på 38 km2 och Lund på 25 km2. Det coola med Norge och norskar är att där tar man familjen och drar på en breetur. I Sverige är man mer restriktiva med att gå på glaciärer och nu finns det till och med frågetecken om guiden måste vara bergsguide, en utbildning som tar tre till fem år enligt Svenska Bergsguide Organisationen.

Samma krav är aktuellt för Kebnekaise och de guidade turerna upp till toppen och hot om böter finns utan att någon lösning för verksamheterna finns. I Sverige är det Konsumentverket som bestämmer vilken utbildning en guide ska ha för att kunna erbjuda en säker tur, inte vilken erfarenhet eller vilken typ av glaciär det gäller. Än så länge är det en rekommendation att guiden ska vara bergsguide, vilket gör det svårt att få marknadsföra glaciärturer. Jag lyckades iallafall googla mig fram till ett telefonnummer till Fjällgården i Hemavan och fick tag på Mojo som i många år guidat flera hundra personer, norska skolklasser och olika flriluftsföreningar på Okstindan i Norge. Vi träffas på Fjällgården där jag hyr utrustning och kollar ryggsäcken med matsäck för en heldag och utrustning för eventuellt regn. Det tar ca 1,5 timme att köra och på vägen får jag spännande information om de olika grottsystemen som just nu undersöks av spelbolaget i området. Jepp, det finns även grotturer att boka som låter jättespännande för mig som jobbat som guide i Sveriges längsta grotta, Korallgrottan. 

Vi stannar vid en liten parkering och träffar några som tältat nere vid sjön och är på väg hem. Vandringen upp till glaciären tar 1-2 timmar men för oss betydligt mindre även om vi stannar och tittar på den magiska utsikten.

Väl uppe på glaciären fikar vi först och jag får säkerhetinformation och lite glaciärkunskap. Utrustningen åker på och vi knyter ihop oss på lagomt avstånd i ett replag. Optimalt för ett replag är minst sex personer men den här glaciären är stabil och guiden vet exakt de olika områdenas risker, de olika isfallen och vad som kan innebära fara. Tyvärr omkom ett tyskt par samma dag i Norge när de klättrade under en glaciär innanför avstängningar. Jag uppmanar alla att verkligen vara försiktiga och anlita glaciärkunnig lokal guide.

Vi går upp till två olika isfall, jag får träna på olika tekniker att gå på glaciärer i branta partier och även på hur jag ska stanna om jag trillar och glider ner för en sluttning. Tufft att med överkroppen och isyxa trycka sig fast i isen och jag svär lite då jag glider för långt innan tekniken sitter.

Hade en fantastisk dag med Mojo på Fjällgården och förhoppningsvis finns det möjlighet för honom och de andra klättrarna och rutinerade guiderna att marknadsföra sina turer i Sverige igen. Och som vanligt regnade det inte förrän vi gått ner och satt oss i bilen efter en hel dags sol på glaciären. Det gäller att göra skäl för mitt Peruanska smeknamn, "The sunshine hiker" :P