Angel Falls - en gömd skatt i Venezuelas djungel

Att besöka världens högsta vattenfall och en av Venezuelas största turistattraktioner innebär ändå att man man får sova i hängmattor och kissa på djungelstigen medan de andra tittar bort. Det finns inga räcken, skyltar eller tillrättalagda stigar på vandringen upp till lagunen under fallet. Precis vad jag letar efter för julfirandet 2014..... ;P

Det var piloten och äventyraren Jimmie Angel som på 1930-talet flög över de otillgängliga områdena och gjorde den vackra bergsplatån, Auyantepuy omtalad. Jimmie till och med fastnade med sitt plan då han skulle visa sin upptäckt och det tog 11 dagar att vandra ner till civilisationen igen.

Glatt överraskad att besöket tar två dagar och att gruppen endast består av inhemska turister från Venezuela inser vi att det här med turister kanske inte är så vanligt i Venezuela för tillfället. Våra guider Hector och Emmelie pratar bra engelska men för att prata med de andra 10 besökarna får jag snabbt fräscha upp min gymnasiespanska. Turen börjar med en timmes båttur uppströms i en lång träbåt från byn Canaima.

Efter en timme får vi hoppa av och vandra då båten med gäster är för tung för att ta sig upp för forsarna. Eller som de säger, det är för farligt för gäster att åka med upp i forsen. 

När vi hoppade i båten hade föraren av båten ett antal reservpropellrar hängandes i en rep, och när vi såg forsarna förstod vi varför. Efter ytterligare två timmar båtfärd börjar de höga bergsplatåerna visa sig i solskenet. Gruppen som kom tillbaka hade sett fallet i 30 sekunder genom dimma och ösregn så vi hoppades på bättre tur.

När vi kommer fram till baslägret hänger vi av oss ryggsäckarna och väljer en hängmatta att sova i. 

Efter en lättare lunch och med en vattentät påse med kamera i hoppade vi i båten igen för att ta oss till stigen där vi skulle påbörja vandringen upp till lagunen under fallet. Ja, såhär såg stigen ut som vi vandrade upp för i en timme för att nå en utkiksplats under fallet, Salto Angel.

När vi kommer fram har vi bra utsikt och fallet är relativt stort med tanke på att det är sista veckorna som det är möjligt att se det från den här vandringen. 

I mitten av januari blir vanligtvis vattennivån i floden för låg för att ta sig upp med båt så då får man nöja sig med att flyga in över platån för att få en skymt av den lilla strimma vatten som rinner över kanten vid torrare klimat. Vi fortsätter vandringen upp till lagunen under fallet där vi tar oss ett härligt svalkande dopp.

Det är varmt, ca 30 grader så alla svalkande dopp är härliga. Vi vandrar ner till floden igen och hoppas på att hinna innan det blir bäcksvart och mygginvasion. Tyvärr så visar det sig att båten inte lyckats ta sig upp för att hämta oss så vi får stå ut med att dansa i mörkret för att på något sätt försvåra myggsvärmen från att äta upp oss fullständigt. En pannlampa dyker upp på andra sidan floden och det är Hector som kommer för att visa oss var det är lättast att vada över. Vid det här lager är de ovana vandrarna från Venezuela skräckslagna och tror att de ska dö medan jag och N ser det som ett fantastiskt avslut och låtsas dansa ormen i takt då vi vadat med händerna på varandras axlar i lårdjupt svalkande flodvatten. Att bara hälften av oss har med pannlampor gör att svordomarna haglar i mörkret då de som går barfota trampar på vassa stenar och de slår i tårna i rötter. Efter en kort vandring ser vi båten som ska ta oss ner till vårt läger för middag. I lägret är maten förberedd och den här juldagen firas med att vår vän Clara sjunger en Shakira låt och hennes man Alexandro som är lärare och operasångare sjunger ett fantastiskt nummer som bejublas av oss i gruppen. Vi har en fantastisk kväll där nästan alla har smusslat med sig något gott som det bjuds på som efterrätt till kaffet. Ljuvliga människor och höga skratt avslutar juldagen 2014 vid foten av Angel Falls, Salto Angel. Efter en sval natt tvärs över en hängmatta med mössan nerdragen ner till näsan och en filt som inte riktigt räckte till lyste solen och vi blev väckta till doften av nykokt kaffe och en frukost med nybakat majsbröd och scrambled egg. Yummy!

Ytterligare en glimt av falle i soluppgången innan vi hoppade i båtarna för att ta oss till Canaima.

Att besöka Angel Falls är magiskt vackert och visade sig från den bästa sidan, jag önskade att jag kunde rekommendera er att åka till Venezuela men inte för tillfället och jag kommer att berätta om de risker vi utsatte oss för men klarade oss undan för att ta oss ut ur landet. Men jag tar med mig minnet av alla vackra, underbara människor vi fick umgås med på den här underbara platsen.