Älgjakt - att höra mitt hjärta slå på fjället

Vid graaana, steeeen, plutten, björkudden, stråmyyyra och grubban är bara några namn på postställen på fjället i Jämtland. Jag försökte översätta delar av jakthistorier och beskrivningar av passkedjan för en jaktgäst från Stockholm och inser att alla beskrivningar på naturen som vi behövde tidigare kommer att dö ut med GPSen. Vi träffas kl 07 och börjar morgonen med traditionsenligt kokkaffe och var och varannan dag har någon bakat, alla småpratar och stämningen är god.

Vi är mellan 10-20 personer och några jaktgäster, det skrattas, berättas jakthistorier och saltade rövarhistorier på Jämtska under tiden som jaktledarna beslutar om vilket område som ska jagas under dagen. Vinden, sikten, temperaturen och givetvis var vi jagat tidigare dagar spelar roll för beslutet. 

Jaktledarna har en kortlek och planerar för antalet postställen och hundförare. Eftersom det finns ren och björn på markerna är det viktigt att hundarna är tränade att inte jaga ren och att inte gå för nära björn. Har suttit och lyssnat på ylen då två hundar i grannaktlaget som fick halsen och buken uppriven av björn. Ingen i vårt jaktlag har skjutit eller sett björn på passen, bara lyssnat på dem. Vi satt allihop och lyssnade på hundarna och björnen i en dal och tänkte, kom inte hit.... :€

Det finns sån värme i jaktlaget och höga krav på skyttet. Det upprepas var och varannan dag att "Ett skott som aldrig avlossats ska aldrig ångras". Man är inte bättre än det senaste skottet som sköts. Inga skadeskjutningar accepters och alla är medvetna om konsekvenserna som det medför, sen kväll, ibland eftersök flera dagar långt upp på fjället, där det inte finns vägar. Jag har själv aldrig varit med om en skadeskjutning med påföljande eftersök, påskjutna älgar har skjutits av nästa passkytt eller hundförare, vilket gör att jag trivs med den höga nivån på jaktlaget. 

Man drar sitt kort, ju högre nummer innebär desto längre promenad upp på fjället, och oftast ännu bättre utsikt och mer spännande dag. Eftersom det inte finns några vägar är det bara att börja gå.... Passet längst bort ligger ca 15 km bort och tar minst två timmar i rask takt. Ibland kommer inte jakten igång förrän kl 10 då alla är på plats.

Sista postaren högst upp ser till att jaktledaren kan starta jakten och alla hundförare kan släppa sina hundar, sen börjar spänningen. Jag sitter själv med förstärkarhörselkåpor och hör vingslag av fåglar och knak av rörelser i skogen. Jag har ingen tradition i släkten att jaga. Min pappa jagade men det var bara min bror som följde med. Jag tog jägarexamen och har suttit med som jaktgäst, lärt mig lite sedan som passkytt innan jag kunde ansöka om att bli medlem i jaktlaget. Hörselkåporna dämpar ljudet av mina egna skott som jag skjuter själv men gör att jag hör hundskall och andras skott på väldigt långt håll. Det är så spännande att bara lyssna på naturen så jag hinner knappt äta på flera timmar. Jag sitter blixtstilla och flera av de älgarna som jag skjutit har kommit smygande på 30-40 meters håll och aldrig förstått vad som hänt innan de legat ner. 

När jag kommer till passet är jag oftast helt svettig, årets jaktvecka satt jag längst upp på fjället fyra av sju dagar och gick minst en timme rakt upp på fjället. Jag börjar med att säkerställa skjutvinklarna som jaktledaren gett instruktioner om, kollar på kulfång innan jag laddar vapnet och sätter igång jaktradion och meddelar att jag är på plats. Därefter bestämmer jag vilket avstånd jag inte ska skjuta längre än, om det finns störande ris eller kvistar inom några meter, då sågar jag ner dem så att passet är fritt. Därefter börjar konststycket att byta kläder, från topp till tå utan att röra marken. Allt ska bytas, även trosor och BH, och jag har utvecklat en egen teknik bara för att det ska gå snabbt att få på sig ylletrosor, ylle långkalsonger, jaktbyxor och regnbyxor balanserandes på ett ben i taget. Den synen, den synen.... Hahahaha...!!! 

Jag har alltid med en dunjacka som extraplagg förutom allt ylle, fleece och Goretex jag har på mig då man aldrig vet om det kommer ett väderomslag eller hur lång jakten blir. 2012 satt jag högst upp på fjället i september då en vit vägg kom emot mig, en snöstorm som yrde omkring i någon timme innan den drog vidare. Jag hatar att frysa!! 

Eftersom det är fjälljakt är det sällan man har synliga eller ens nära jaktkompisar. Det kan lätt vara flera hundra meter och några kullar mellan men en kula kan ju gå upp till 3 km och det finns alltid med i tankarna. Jag har även siktat ett antal gånger och valt att inte skjuta, antingen för att det varit ris och grenar iväger, för långt håll, fel skjutvinkel eller inte sett om en ko haft kalvar med sig. Det finns många anledningar att inte skjuta. Ett skott som inte avlossats ska aldrig ångras.....=)

Den jägare som skjutit en älg får äran att även passa eller ta ur älgen, då kavlar man upp ärmarna, skär upp buken, gräver ur maginnehållet och tar sedan reda på hjärtat. Ibland behöver man hjälp och självklart får man det. Älgen får hämtas av en sexhjuling om vi skjutit en älg, vilket innebär att det görs efter att jakten avslutats. Den som sitter närmast vägen får hämta "hjulingen" och köra upp den. Det kan efter en lyckad jaktdag hända att vi är nere på slaktplatsen vi 17-18 tiden och då ska vi börja flå älgarna. Det blir sena kvällar och tidiga morgnar. 

Varför gör jag det? Jag klarar inte att köpa kött i affären. Jag flyttade från Norrland till Skåne och tappade helt lusten att köpa kött. För mig blev det ett moral eller ett etiskt val. Ska jag äta något jag inte kan döda själv. Jag visste inte då om jag kunde utan ville lära mig mer, träna på att skjuta och känna mig så trygg i det innan jag började som jaktgäst. Som tur är tränade jag mycket luftgevärsskytte som liten och skyttet sitter perfekt. Jaktlaget har som minimikrav att alltid skjuta upp innan jakten, och det är en härlig känsla då det sitter perfekt. Jakten kostar 5000 kr/år i avgift till jaktlaget, till det kommer bilresa Skåne - Jämtland, boende medlemsavgift och uppskjutning i skytteklubb, försäkring, avgift till kammarkollegiet, en semestervecka och boende. Jag brukar säga 10 000 kr och då får man delning av kött de dagar jag varit med och det blir ca 50-100 kg/vecka. 

Är det värt det? Jag är helt slut efter en vecka som jag kallar för boot camp på fjället, jag har gått på fjället, haft underbar utsikt, frusit, varit blöt, haft adrenalin sprutande ut ur öronen, sett järv, lyssnat på björn med unge, suttit i mina egna tankar och lyssnat på min egen puls och säger självklart JA. ❤

Jaktupplevelser går inte i repris och de är upplevelser i nuet! Jag minns varje älg jag sett och de jag skjutit! ❤

Segling - lugn och stressfri helg

Det enda beslutet man behöver ta är vilket vin vi ska dricka till middagen när vi är ute och seglar och det kanske är därför man känner sig så utvilad efter en helg på segelbåt.

Kompisarna har segelbåt vid Värmdö i Stockholms skärgård och jag har hängt med på somrarna från en helg till två veckor som längst. Efter stress, mycket jobb och flängande räcker det med en helg för att jag ska känna mig sådär utvilad. 

Nackdelen är att jag nästan glömmer bort regler som jag borde kunna, färger på prickar osv mellan varje år.

Vi ligger bara i naturhamnar, grillar på klipporna och seglar dagsetapper. 

Några timmar på en ny ö för lite slappande, plocka lite lingon till middagen, bada, lästa böcker och utforska dagens ö är perfekt för att varva ner. "Bel far niente", "Vackert göra ingenting" helt enkelt. 

Helgen som var avslutades med, nakenbad, fantastiskt god trerätters middag och en timme på rygg för att titta på stjärnorna innan vi kröp till kojs. 

Vi hyrde även båt i Kroatien för några år sedan, seglade i naturreservat norr om Split, förundrades över att så många familjer seglar nakna där, tyska och holländska båtar framför allt. Försökte hyra i somras igen men priserna var tredubbla nu jämfört med förra gången. Varje ö hade en restaurang, ett halvt kg havskräftor eller musslor kostade 30 kr som förrätt och på kvällen såg vi mareld när vi badade innan läggdags. Att rekommendera även om det säkert är betydligt dyrare nu..... 

Det kanske är dags att hitta ett nytt billigt, trevligt land att segla i. Tips mottages tacksamt! ;D

Zermatt och Matterhorn - en sommarnattsdröm

Den typiska Schweiziska alpbyn Zermatt som pendlar i invånarantal mellan 5000 - 40 000 under låg-och högsäsong, har verkligen allt. Boende finns från Hostel och ca 200 kr/natt till lyxhotell och spa. I Zermatt finns ingen biltrafik annat än hotellens och lokala företagens små öppna elbussar som möter en på stationen.

Bilen kör man som längs till Täsch och tar tåget, som tar ca 20 min, upp till Zermatt. Tåget kostar ca 150 kr för en returbiljett och man parkerar på tågstationen i ett gigantiskt parkeringshus. Från Geneve och flera andra städer är det enkelt att ta tåget direkt med byte i Täsch. Tågtrafiken är väldigt bra utbyggd i landet. I Zermatt möts man antingen av hotellets elbuss eller så promenerar man genom den lilla byn. Allt är på gångavstånd och överallt finns typiska alphyttor med blomlådor nedanför varje fönster. 

Incheckning i takvåningen på Stockhorn påminde om Sällskapsresans Annexet, kostade ca 1000 kr/natt inklusive frukost och ligger perfekt på vägen upp till liftsystemet Matterhorn express, utkiksplatser, barer och restauranger.

En kort promenad upp till liftsystemet gav en liten konsert med alpenhorn! Osannolikt vacker utsikt! 

Kvällen spenderades på afterski och senare en restaurang med Schweiziska lokala specialitéer som lokalt producerade lufttorkade skinkor, ostar och örtkryddad kalvlever med rösti. En stjärnklar kväll och Matterhorn visade sig.

Matterhorn är känt för att "brinna" då solen går upp och redan kl 6 kikade jag ut och såg att vädret var klart. I svartrutiga pyjamasbyxor, svart linne, rufsigt hår och flipflops smög jag mig ut för att gå ett foto på M över hustaken. Blev inte nöjd utan småsprang med iPhonen i en hand och kameran i andra vidare ner mot ett torg för att ha klar sikt. Ett fantastiskt foto fick jag och det japanska paret i vintermössor, vinterjackor och vandringskängor fick sig garanterat en frukostsnackis. ;P

Tillbaka till Annexet fick jag med vän för soluppgång. Samma ställe var då fullt med två busslaster japaner som också ville se M "brinna". 

Det var magiska minuter då översta toppen blev knallorange, ovanför lyste fullmånen och successivt blev toppen mer och med orange, sedan rosa för att återigen vara vitgrå igen. 

Dusch och frukost innan vi skyndade oss upp i systemet för att komma så nära M som möjligt.

Liftsystemet börjar nere i Zermatt och efter byte till kabinbana var vi framme i Lilla Matterhorn efter 45 minuter. 

Fantastisk utsikt på 3883 m och flera alpina klättergäng sågs i repslag uppe på närliggande toppar och skidkidåkare roade sig i liftsystemet.

I dagskortet ingår ett besök i glacier paradise, man åker hiss ner i berget och går in i glaciären vid Lilla Matterhorn på 3883 m. Helt otroligt.

Nere i glaciären finns isskulpturer med olika ljussättningar.

Det finns även en kort rodelbana och ett kapell med ljuskrona.

Måste säga att det är ynkligt! Väldigt lite utställning och det känns inte alls klart. Ishotellet i Jukkasjärvi slår detta galant! Inte värt pengarna men jag passade på att klottra. 

Det finns massor med vandringsleder och de flesta toppstugorna har sina restauranger öppna även om det är lite folktomt. Grym utsikt har man var man än tittar. Jag testar deras alppasta som är makaronilåda med små bitar potatis som man äter med en skål äppelmos.

Vädret ändras snabbt och Matterhorn göms i moln och det börjar regna. Vi skippar vandringar utan tar oss ner till byn för att åka hem. 

Och har man inget annat för sig och inte är rödd om livet kan man klättra upp på Matterhorn i shorts och joggingskor på 2 tim och 52 min upp OCH ner som spanska löparen Kilian Jornet slog rekord med i helgen bland bergsklättrare i selar och repslag. Galet!!

Det finns tre separata liftsystem, ett som börjar längst upp i byn och går upp till lilla Matterhorn och om man åker skidor är det bara att åka ner på Italienska sidan i Cervinia. Dagskort på sommaren inklusive glacier paradise uppe vid lilla Matterhorn kostar ca 700 kr.  

Det andra systemet börjar med tåg i södra delen av byn och går upp mot en sjö där Matterhorns topp reflekteras i sjön och ger fantastiska foton som finns på ett antal vykort. Ett dagskort upp till Rothorn kostar ca 500 kr. 

Det tredje systemet går med tåg upp mellan de två andra mot Gornergrat med fantastiska utsikter och vandringsleder. Vet inget pris. Det mest populärs skidområdet är upp mot Matterhorn glacier paradise.

Liftkartor, vandringsleder, vandringstip, tidtabeller och priser finns på www.zermatt.ch

Schweiz - min svarta fläck på kartan

Blev upphämtad av Schweizare på Basel flygplats på Schweiziska sidan?!? Ja, det finns en Fransk sida också! Efter en nätt biltur från norr till söder på drygt två timmar stannade vi i närheten av Lausanne i den fransktalande delen. Ca 60% pratar tyska, 30 % franska och 10% italienska i Schweiz. Det är inte bara språket utan maten, kulturen och naturen som skiljer de olika områdena. Eftersom Schweiz inte har någon kust eller hav i sikte tar man det man har så området kallas för kusten. Tyvärr är stränderna nästan alltid privata och här bor t.ex Phil Collins och Michael Schumacher. Har man tur ser man Mont Blanc ovanför de franska alperna en klar dag. Jag hade inte så tur men klarblå himmel och sol är inte fy skam det heller ;)

Runt omkring Lausanne och sjön lac Lemmonde eller lake of Geneva om man vill göra sig ovän med de som bor i Lausanne, finns vackra områden med storslagen utsikt. På södra sidan ligger Frankrike och sjön delas mellan de två länderna. Montreux ligger vid sjön och där kallas delen för Rivieran. Längs med sjöns sluttningar ligger ett UNESCO skyddat område med vinodlingar, Lavaux. Området är attraktivt och köpstarka Ryssar och Kineser försöker köpa områden både här och i alperna.

Det finns vandringsleder som är utmärkta och även information om vilka druvsorter som växer i området. Jag gillar tanken att ha vinprovning med vänner som after work för att sen beställa några lådor av ens favorit. 

Varje gård är tydligt utmärkt och det är mest vita viner som produceras och även konsumeras i landet. 

På vägen längs sjön passerade vi huvudkontor till Nestle, Nespresso och även Tetra Pak ligger fint till. I själva Montreux är det lite medelhavskänsla och strandpromenaden är fylld med uteserveringar, marknader och matvagnar från världens alla hörn. Utsikten går inte av för hackor och det är ett av de dyraste ställena att bo på i Schweiz. Båttrafik finns både för pendling till Frankrike och för turister som rundturer. 

Passade på att äta en råbiff som var kryddad och blandad med alla ingredienser då den serveras och den lokala ölen Boxer. 

Resan fortsatte längs med sjön och vidare mot Zermatt och det berömda Matterhorn. Från den franska sidan mot den tyska och Schweiz känns inte helt som en svart fläck på kartan för mig längre. Gillar det jag ser och smakat så här lång! :D

Kanada - forsränning i Golden, en garanterat iskall upplevelse

För att inte bli bortskämd med solen och värmen bestämde vi oss redan på väg från Vancouver att forsränning i glaciärsmältvatten var det första vi skulle göra på vägen till Banff. Golden i Kanada var första stoppet och staden ligger med utsikt över en hel sluttning av skidpister och är säkert en underbar skidort. 

Sagt och gjort bokade vi in en heldag forsränning med lunch men kvällen innan spenderade vi i de varma källorna för att sedan frossa i ostron och lokala ölsorter :D

Vi träffades inne i Golden, bytte om till våtdräkter i mer eller mindre klädsamma färger och blev skjutsade upp längs med Kicking Horse River. Hela floden är mjölkvit eftersom det är smältvatten som innehåller väldigt små partiklar och salter som flyter med i det 7-8 gradiga vattnet. 

De lägre forsarna klassades som 4-5 och hade precis blivit tillåtna för turister för säsongen. Ju vildare desto bättre är mitt motto när det gäller forsränning. 

En vacker dag, en blandad grupp med likasinnade, en gummibåt, en guide och styrman på iskallt vilt glaciärvatten är alla ingredienser som behövs för den perfekta forsränningen. 

Ganska tidigt i forsen fick vi möjlighet att hoppa i och flyta med. Det intressanta varje gång man hoppar i kallt vatten är reaktionen då vattnet rinner ner och kyler halsen. Kroppen har en reflex som gör att man inte kan andas men avvaktar man bara några sekunder så släpper den. Några av de som hoppade i fick panik och ville upp igen. 

Genomblöta och några forsar senare stannade vi till vid strandkanten för lunch. Grillbuffe med olika sorters sallader och efterrätt serverades innan det var dags igen för de högst klassade delarna av forsarna.

Strax efter bron fick inte turistbåtar passera pga för högt klassade forsar så det var bara att lasta upp båtarna på släp och köra förbi forsarna. 

I forsränning är det viktigt att man lyssnar på guidens kommandon och det fick vi även träna på i de flacka partierna. T.ex. höger sida frammåt, vänster sida bakåt är mycket effektivare än att styrman med sina åror ska vända båten. 

Ju bättre paddlare i gruppen desto tuffare delar av forsen kan styrman välja utan att riskera att fastna eller välta. 

Att vår styrman trillade i och en passerande båt pekade på den tomma stolen gjorde oss lite spaka och då han bröt åran så kollegorna wowade fattade vi hur kraftig forsen var. 

Sista forsen fick vi ligga och flyta i och eftersom jag har en vattentät kamera filmade jag delar av det och det låter verkligen som om jag håller på att drunkna då jag sköljs över av våg efter våg av det iskalla glaciärvattnet. 

Vi går iland 100 meter ifrån där vi träffades på morgonen, de har en lägereld och serverar kalla drycker. En varm dusch och så åkte vi vidare till nationalparkerna Banff och Golden. 

En heldag med rabattkupong från tidningen låg på 130 $ inklusive lunch och all utrustning. Vår dag var helt klart värt det!! :D

3 peak 24 hour challenge - Galen utmaning i Skottland, England och Whales!

Återträff för Perugänget, vad gör man då? Jo, man klättrar de tre högsta bergen i Skottland, England och Whales på 24 timmar, inklusive körtid på ca 10 timmar. Något som R tyckte lät som en bra ide med vännerna på puben visade sig vara betydligt tuffare än många av oss trodde.

Några av oss träffades i Glasgow på fredagen den 16 augusti, checkade in på hotel, gav oss ut på stan och överraskades av alla dessa kiltar vart vi än gick...

Det visade sig vara VM i säckpipa för band?!? De spelade på gator och torg innan de begav sig till tävlingsarenan inne i Glasgow. Eftersom alla band har olika färger lyste de verkligen upp den regntrista atmosfären. 

Vi fortsatte vår Glasgowtur med traditionell hattprovning och laddade upp med nationalrätten Haggis och pubrunda. I Glasgow är man lite I ölhimlen.....:)

Hela gänget träffas kl 12 på lördag på den otroligt vackra tågstationen. Vi blir upphämtade av Vertical Events guider, utbildade bergsguider med olika erfarenheter.

Två minibussarna och fyra guider/chaufförer ska hjälpa oss genomföra Storbritanniens populäraste utmaning. 17 deltagare totalt med några som provat men ej lyckats förut, några som varit uppe på Base camp Mount Everest, några som varit uppe på Killimanjaro, några som vandrat Inkaleden och så de som aldrig vandrat innan.

Kärt återseende för några av oss och några nya i gruppen hoppade vi in i bussen, guiderna presenterade sig och så drog vi iväg mot Skottlands högsta berg, Ben Nevis 1344 möh. Guiderna berättade att det skulle regna och blåsa och att vi skulle ha vantar, mössor och pannlampor med oss. Vi handlade vår egen mat i en affär i närheten av Fort Williams strax innan starten. Bild från parkeringen med Ben Nevis uppe i dimman och lite highland Cattle på säkert avstånd verkar ju idylliskt....

16:20, blev vår officiella startid och Ed, en av guiderna satte iväg med hög fart för att splittra gruppen i två delar. Varmt kvavt, disigt och branta stenlagda trappsteg gjorde att vi delades upp naturligt efter en timme. Den uppsamlande guiden Jamie tog hand om del åtta med lägre tempo i kroppen. Med iskallt regn, blåst, ca 7 grader och noll utsikt nådde vi toppen av Ben Nevis kl 19:08. Inget ställe jag ville stanna på.

För att slippa gå i mörker och för att skona knäna gjorde några av oss som i Peru, vi sprang ner och var nere kl 20:40, total tid 4 h 20 min. På vägen ner mötte vi flera gäng i shorts!!!! Väl nere blev vi serverade varma drycker, bytte om och väntade ca en timme på att bussen skulle fyllas med nio passagerare, de sista i mörkret. Beräknad tid är 5-6 timmar för Ben Nevis.

Vi blev tillsagda att äta och sova, bilresan skulle ta drygt 5 timmar till parkeringen nedanför Englands högsta berg, Scafell Pike 987 möh i Lake District. 20 minuter innan vi var framme blev vi väckta och påminda att äta igen, på med skor och regnkläder och den här gången var pannlampan obligatorisk. Ut i kylan med start kl 03:03, branta trappsteg och högt tempo direkt. Ett vad efter ca 30 minuter gjorde att nästan alla i gruppen blev blöta. Vi som hade kängor klarade oss bra men i informationen som skickats ut stod att joggingskor gick bra :(

Halvvägs upp mötte vi ett gäng med guide som gått fel och kom ner tillbaka på leden igen och några i gruppen hade det tufft. Väl uppe fanns ingen anledning att stanna. Bäcksvart, disigt och regn välkomnade oss även på Scafell Pike kl 05:20. 

Mörkret och de regnhala stenarna gjorde att vi tog det lugnt och på väg över vadet blev flera väldigt blöta igen och en i gruppen halkade i. Väl nere kl 07:03, 4 timmar senare bytte vi snabbt om, drack kaffe och satte fart mot Whales och Snowdon som skulle ta drygt 5 timmar med ett kort stopp. Vi fick höra att flera i den andra gruppen inte gått upp och några hann ikapp oss på vägen ner. 

När vi vaknade till visade sig äntligen solen så vi kunde se det vackra landskapet och höga toppar i nationalparken Snowdonia. 12:30 hoppade vi ut ur bussen och började bestiga Snowdon och trappstegen upp till 1085 möh kändes sådär, några var stela och innan vi stack iväg fick vi veta att de i andra bussen passerat oss och redan var på väg. På leden var det hundar överallt och till och med så små barn som 3-4 år, vissa med blöjor var också på väg upp!?!?! Vad?!? Det är ingen promenad precis och vi hade 5 timmar på oss för att klara 24 timmar rakt av. Bakom nästa krök, bakom nästa krök så kanske man ser toppen men nej, Snowdon är längre och tuffare än man tror. Inte förrän 14:10 nådde vi toppen och där skiftade sikten från noll till vackra vyer hela tiden. Fotot är inte från toppen utan en bit ner där det inte var lika fullt med folk och klar sikt.

Det blev ingen fika på  kaféet på toppen och när vi vände om så kom lilla bergståget som var väldigt poppis att åka med ner. Surrealistiskt att de går gamla koleldade lok och vagnar som ser ut som leksakståg ända upp till toppen på baksidan. 

Kl 15:40 kom vi ner och klarade utmaningen galant på 23:20. Vi hade något så ovanligt som 100% som klarade utmaningen i bussen medan buss nr två hade 50% som klarade utmaningen. Genomsnittet för de som anmäler sig är att 40% klarar sig. 

Vi satte oss i gräset för att njuta av segern, Champagnekorkar flög och vi väntade in alla i gruppen. Hotell och bord var bokat på en pub i Chester, inte långt från Liverpool. Två timmars biltur, en varm dusch och iväg för att fira segern!! 

Under kvällen visade alla mer eller mindre upp sin egen "funny walk". Att springa upp och ner för berg i 11-12 timmar hade satt sina spår, vi firade och blev inbjudna till bröllop i april till söta R och S.....:D 

Ett annat par i bussen förlovade sig också uppe på Ben Nevis eftersom de även haft sin första date där?!? Mycket kramar, kärlek, skratt och skål resten av kvällen! 💙💙💙💙💙💙💙💙💙

Vi betalade 250£ per person för guider och transporter. Man kan själv boka in en grupp och man kan bli hämtad både i Glasgow; Liverpool eller annat. Det går bra att boka in hämtning och lämning beroende på var de billigaste flygen landar. I England är det en väldigt populär utmaning för att dra in välgörenhet, vi mötte totalt ca 10 gäng med olika välgörenhetsuppdrag på tröjor, pannband, midjeväskor och buffar. Bara att samla ihop ett gäng och köra på!! ;P