Nicaragua, landet där blått är blåare, grönt grönare och kärleken varmare. Träffar så många människor då jag reser och i Nicaragua började resan med B, miljöingenjören och ägaren av det första Hostelet vi bodde på, hans syster F, arkitekten som jobbar som arkeolog i Mexico, som vi träffar i bergen på fest.
M, Nicaraguas bästa trummis, hippie och Eco odlare som vi träffar första kvällen och blir bjudna på fest i bergen av.
F, DJ med eget radioprogram i Managua, en kopia av Timbuktu men med rullad mustasch. Italienaren som tältar i djungeln och som körde sin vespa upp i bergen på vägar med meterdjupa däckspår. Don Chico, 74 årige guiden på Eco cooperativet i nationalparken som är sjukt vältränad och lätt klättrade uppför lianer.
C som vill bygga upp, förvalta och öka medvetenheten om indianerna som bott i närheten av vulkanerna där jag träffade charmigaste hjärtat.
Vår bil som vi döpte till Titanium då hon tog sig fram på vägar med meterdjupa däckspår och gegga, egentligen bara för jeepar.
Vännerna, designern, kirurgstudenten, affärsutvecklaren, researrangören och aussien/piraten som kommer finnas där för alltid och jag kommer alltid att vara hon med största leendet i hela Nicaragua.
Det är genom dessa ögon vi har fått se Nicaragua, en magiker, charmör och ståupp komiker som älskar sitt land och ville visa oss allt vackert inklusive de bästa klubbarna under nyårshelgen.
Kommer aldrig att glömma varje gång vi lämnades ensamma i någon stad, "kom ihåg att ljuset är er vän och mörkret är er fiende", som betyder gå på upplysta vägar med mycket folk och för mig gäller det även i livet. Mitt hjärta ler varje gång jag reser även om jag gråter vid avsked, det är bara ett tecken på att jag träffat rätt personer. "Our hearts are just very, very old friends" 💙💙💙💙💙💙💙
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar