Peking på sex timmar

Då man har en flyganslutning vidare från Peking till annat land får man upp till 72 timmar transitvisum gratis. Det var inte riktigt planerat men eftersom vi hade 9 timmar mellan landningen i Peking och avgången till Ulaanbaatar så lämnade vi in bagaget på Terminal 3 och åkte Expresståget och Metro in till Himmelska fridens torg och promenerade.

För tio år sedan spenderade jag jul och nyår med vänner i Peking och besökte alla klassiska besöksmål. På Himmelskafridens torg samlades alla Skandinaver och drack glögg på julafton. Man kan säga att den kinesiska militären hade problem med om de 3-400 glada glöggdrickande och pepparkaksätande Skandinavier med tomteluvor skulle räknas som en folksamling eller demonstration. De patrullerade flitigt mellan termosar, liggunderlag och lekande barn i tomteutstyrsel utan att röra en min även om de nog skulle velat arrestera oss och slänga in oss i vita bussar som vi såg att de gjorde med kineser vid en liten demonstration. Nu har de säkerhetskontroller innan man ens får komma in på torget, det finns kedjor som spärrar av byggnaderna och vaktposter med brandsläckare lite överallt. Vi kom upp på södra sidan och gick runt till norra sidan med vy över Maos porträtt på ingången till Den Förbjudna Staden.

Jag besökte den förbjudna staden förra gången och ett av de roligaste minnena då var att Starbucks fanns i ett av de 999 och 1/2 rum men det gick inte att köpa kaffe. Hahahaha! 

I en av de högsta byggnaderna rundade vi baksidan av huset och där kunde jag höra ljud av bordtennis, jag letade efter en dörr att ta mig in på baksidan och där hittade jag tre kineser i vita linnen och blå shorts som spelade bordtennis i ett ställverk. Vi stod och tittade en stund innan vi blev bortkörda från det "heliga" rummet. Denna gången gick vi vidare till Beihai Parken och alla båtarna. 

En otroligt varm dag, 40 grader och sol så vi sökte oss till skuggiga områden i parken som alla andra...

Metron är enkel och den turen vi gjorde var Expresståget från flygplatsen till ändstationen, därifrån tar man blå linjen ner till Tiananmen East, Himmelska Fridens torg. Vi gick norrut några km till Beihai Park, åt dumplings för en tia och hoppade på orange linje Beihai Park North tillbaka till Expresståget till Terminal 3, priset är ca 35 kr med tåg och metro en väg.

Ca en timme tar det att åka in med snabbtåg och Metro och det är så mycket bättre än att sitta i en bilkö men vi var inte ensamma i Metron heller.....

Man får räkna med två timmar på flygplatsen för att checka in och ta det förarlösa transfertåget till rätt terminal, säkerhetskontroll och vidare till rätt Gate. Är barnsligt förtjust i att sitta längst fram vid rutan på förarlösa tåg. =)

💋 Tänk att pussa alla.......

......kollegor varje morgon. Det är säkert emot alla rekommendationer i Sverige där vinterkräksjuka och influensor sprider sig som löpeldar men jag gillar det!

Jag kommer ihåg min första arbetsdag när jag jobbade i Frankrike där en arbetsledare kom inspringandes, pussade mig på varje kind tre gånger och tittade upp. Först då insåg han att vi inte hade hälsat, han log och presenterade sig. Hälsningen går på rutin, puss, puss, puss. 💋 Och ibland gällde det att vara snabb, där jag bodde kunde män som var intresserade pussa en fjärde gång.

Intresserad eller inte så gällde det att vara vaksam, dra tillbaka huvudet för att slippa bli raggad på eller vända kinden till för en fjärde puss. Enkel flörtteknik och ett underbart sätt att hälsa. 

Om man i morgonförvirringen råkade träffa en vän på vägen till jobbet, samma sak då. MEN man hälsar bara så EN gång per dag så om man senare träffade ett helt kompisgäng på kvällen gällde det verkligen att komma ihåg vem man redan träffat och bara säga Salud, för att inte förnärma vännen. 

Det finns många olika lokala varianter och det här var i norra Frankrike, nära Belgiska gränsen.  I Frankrike känner jag mig alltid välkommen, även om det finns awkward moments där jag känner mig utstirrad blad män när jag kommer med mitt långa blonda hår. 

Sedan fanns det de som började pussas på "fel" håll, som att en vänstervänt skulle hälsa med vänster hand och naturligtvis krockade man ibland...... Det pinsamma ögonblicket som gjorde att så fort man såg hen igen gällde de att börja från fel håll för att inte få en puss mitt på munnen. Det konstiga var att det bara var män som hade benägenheten att börja från "fel" håll! 

I wonder why! 💋

P*A*N*G - 8 liv kvar att leva!

En lång raksträcka, 112 km/h, bra väglag och jag ser den Polska lastbilen till höger framför mig väja ut i mitt körfält på motorvägen. Första tanken; "Vafaan, det finns ju inget att köra om" och ställer mig på bromsen. 

Jag har bra fäste och känner hur bilen saktar ner samtidigt som lastbilen nu blockerar båda körfälten framför mig och förarhytten ligger och skaver mitträcket.

Andra tanken; "Jag kommer att hinna stanna"

Tredje tanken; "Helvete jag tar bakänden eller diket"

P*A*N*G

Rökfylld kupé, båda air bagsen är utlösta, hål i framrutan och jag känner efter....

Har jag ont? Nej! Ögonen svider av krutet från airbagsen och jag ser mössa, handskar, kreditkort och telefoner bredvid mig. Tänker att det kan inte ha gått fort, 30-40 km/h när jag körde in i lastbilen. 

Jag packar ner allt, försöker öppna förardörren och ser att diesel blandar sig med hydraulolja på vägen. Jag kliver ut på vägen i klänning mina klackar, håller i handväskan och börjar svära den längsta ramsan jag kan medan Polis, Ambulans, bärgare och brandbilar kommer och undrar vem som kört.

Det var jag!

Då hade du tur!

Eller som kär vän sa "Vissa är tänkt att dom gör mer nytta här nere på jorden än där uppe" 👼

8 liv kvar att leva! 💙

Drömfiske i Costa Rica

Jag har pimplat, flugfiskat och självklart kastat med drag i många fjällsjöar och älvar men trodde aldrig att jag skulle se tjusningen att köra omkring med motorbåt för djuphavsfiske.

Vi träffas nere vid stranden, jag är inbjuden som gäst av båtägaren så jag vet inte vilka som ska med på båten men det är ett blandat gäng tyskar och schweizare. Jag har fått fräscha upp min tyska lite de senaste dagarna och även min spanska som R, kaptenen på båten pratar. 

Vi transporteras ut till båten i en liten motorbåt vid 07:30 och vi har förberett en heldag ute på sjön med lunch, frukt och dricka i stora kylbagar. 

Vi kör ut långt där R och båtägaren rutinerat riggar allt. Vi andra håller oss i fören men spanar för att se om något bryter vattenytan och hugger. Reglerna är enkla och det finns en turordning på vem som börjar. Det hugger, R ser till att fisken sitter och kampen kan börja......

Det är en Sailfish som aggressivt hoppar och kastar sig, dyker ner på djupet så linan dras ut igen, M vevar in, fisken dyker, drar ut linan och hoppar sedan igen. Den första är liten, ca 50 kg och tas efter en kort kamp med R upp på båten för ett foto. Jag lovar, det är jag som sitter i mitten och asgarvar...:))))

R håller sedan fisken i vattnet längs båten, böjer den samtidigt som vi kör båten så att vatten ska strömma genom fisken, syresätta blodet så att mjölksyran går ur och då den känns stark och börjar kämpa emot igen släpper R taget och vi ser hur fisken simmar iväg.

I med linorna igen men då börjar vi få snyltgäster som försöker sno betet. Vid ett tillfälle har vi fiskelinan rakt ovanför oss i luften : )

Nummer tre på listan är jag, det går snabbt, en Sailfish på ca 60 kg ska jag försöka få in till båten så jag rekommenderas att sitta.....

Tre gånger lyckas den dra ut linan, hoppa, kämpa innan R går i närkamp med den längs båtkanten. Vi räknar, 1, 2 och 3, upp med fisken för ett foto och snabbt i igen. R håller den i vattnet längs båten och släpper den igen medan vi vinkar. Lite skakis är jag efter ett kort men intensivt träningspass av bål och armar. Man jobbar med rygg och mage mest men självklart behövs det armmuskler om man ska följa fisken : )

Det är några timmar då havet är heldött förutom ett hundratal delfiner som jagar runt båten. Hona med liten unge leker under båten och flockar simmar och surfar i vågorna framför oss. Otroligt vackert att se dem jaga och leka. 

Fisk nummer 4 ser jag bryta ytan med sin drakvinge långt innan den hugger, det är en Marlin på ca 150 kg och det blir en långvarig kamp till den otroligt vackra fisken är vid båten. Det är den första Marlin för säsongen som börjar i December på Nicoyahalvön och den är helt slut så vi tar inte upp den för foto utan håller den länge i vattnet längs med båten tills den känns stark och simmar i iväg.

Solen är på väg ner och regnbågen visar sig längs Nicoyahalvöns kust. Kan vara så att jag hittat en skatt.....;)

Jag vet inte vad fisket kostar med det rör sig om flera hundra dollar bara för tillstånd och bränsle för en heldag och ca 50 dollar i dricks. Vi hoppas egentligen att vi ska få tonfisk eller dorado så vi kan laga tonfiskcrpachio eller ceviche men eftersom det "bara" blev Sailfish och Marlin lagar vi fisksoppa istället från lite av varje i frysen, typ krabbor, räkor och frusen dorado. Har på känn att det blir tonfiskcarpachio en annan gång....;P

Mitt hjärta ler även då jag gråter - Nicaragua 💙

Alla minnen, korta förälskelser i platser människor och upplevelser gör ibland att jag tror hjärtat ska explodera och jag gråter varje gång jag säger hej då.

Nicaragua, landet där blått är blåare, grönt grönare och kärleken varmare.  Träffar så många människor då jag reser och i Nicaragua började resan med B, miljöingenjören och ägaren av det första Hostelet vi bodde på, hans syster F, arkitekten som jobbar som arkeolog i Mexico, som vi träffar i bergen på fest.

M, Nicaraguas bästa trummis, hippie och Eco odlare som vi träffar första kvällen och blir bjudna på fest i bergen av. 

F, DJ med eget radioprogram i Managua, en kopia av Timbuktu men med rullad mustasch. Italienaren som tältar i djungeln och som körde sin vespa upp i bergen på vägar med meterdjupa däckspår. Don Chico, 74 årige guiden på Eco cooperativet i nationalparken som är sjukt vältränad och lätt klättrade uppför lianer.

C som vill bygga upp, förvalta och öka medvetenheten om indianerna som bott i närheten av vulkanerna där jag träffade charmigaste hjärtat.

Vår bil som vi döpte till Titanium då hon tog sig fram på vägar med meterdjupa däckspår och gegga, egentligen bara för jeepar.

Vännerna, designern, kirurgstudenten, affärsutvecklaren, researrangören och aussien/piraten som kommer finnas där för alltid och jag kommer alltid att vara hon med största leendet i hela Nicaragua.

Det är genom dessa ögon vi har fått se Nicaragua, en magiker, charmör och ståupp komiker som älskar sitt land och ville visa oss allt vackert inklusive de bästa klubbarna under nyårshelgen. 

Kommer aldrig att glömma varje gång vi lämnades ensamma i någon stad, "kom ihåg att ljuset är er vän och mörkret är er fiende", som betyder gå på upplysta vägar med mycket folk och för mig gäller det även i livet. Mitt hjärta ler varje gång jag reser även om jag gråter vid avsked, det är bara ett tecken på att jag träffat rätt personer. "Our hearts are just very, very old friends" 💙💙💙💙💙💙💙

No saints in San Juan del Sur - Nicaragua

Partystället av alla partyställen i Nicaragua, båtar och festande personer överallt och DEN solnedgången.

Vår resa avslutas med att vi bor tre dagar tillsammans med guidens närmaste vänner från Managua som firar nyår i San Juan del Sur. Vi träffas på en stranbar på nyårsafton efter solnedgången och de funderar på vilken klubb som passar bäst för kvällen. Klubbarna kostar 40-80 dollar och då är det öppen bar. Vi väljer the doc, stället med bäst utsikt över hela San Juan del Surs fyrverkerier. 

Jag glömmer plocka ur kameran ur min väska och svär då jag går genom mörka gränder där rånrisken är stor. Vi lovar varandra att ingen lämnar klubben ensam eller med några andra. På tolvslaget kommer jag på att jag har kameran i väskan så jag börjar dokumentera festandet :P

Resevännen N som förälskat sig i guiden, börjar en ny resa som kan sluta hur som helst. Lever man som vi gör spelar det inte så stor roll vart man bor i världen. Guidens nyårslöfte att flytta hemifrån och N:s att säga upp sig från sitt jobb i Kanada och volontära i Costa Rica eller Nicaragua diskuterades långt innan och blir intressant att följa. ❤

Kvällens huvudbonad blir en bygghjälm och jag träffar Aussien, Jack "The Pirat" Sparrow. 

Det går trumtåg genom lokalen, betonggolvet har ett lager av drinkar, is och det är en riktig Nicafest. Eftersom vi träffat många av guidens vänner är det alltid någon som man känner igen på dansgolven och efter kl 4 går vi vidare till till två andra klubbar som stänger då gästerna går hem. 

Hela gänget avslutar med frukost långt efter soluppgången. 2013 började på inkaleden, en stjärnklar natt i tält och 2014 börjar med strandliv Nicaragua. 

Huset och utegården börjar fyllas av nyvaket folk från de överfulla rummen vi bor i. Det är nästintill omöjligt att få rum här över nyår så det är ett "crackhole" som vi bor i, rum bara med sängar och en fläkt, toalett och dusch på gården för alla. Jag bor hellre med trevligt sällskap såhär än på ett fint hotell, sjukt varma trevliga vänner med galet mycket energi. Vi bor centralt 200 m från Iguana bar den populäraste baren längs stranden och vi chillaxar som vår guide alltid säger. Solnedgången är vid 5 så vi fyller bilarna och kraschar ett poolparty uppe längs bergsluttningen. 

Guiden A och vännerna känner alla här, "Nicaragua är ett litet land", säger A och ler brett men är distraherad av N....;)

Detta är "företaget", chefen G och Guiden A, som vi anlitade för en 14 dagars rundresa som blev så mycket mer än en rundresa! ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Vi åker ner till stranden igen, äter middag och börjar vår barrunda. 

På festerna beställer man in is, flaskor med 7-årig rom, vatten och glas.

Kvällens barnota slutar på 1000 Cordobas, ca 300 kr för hela gängets festande en hel kväll på klubben som räknas som nr 3 i hela Nicaragua.

Flera av vännerna frågar "Why are you smiling", "I am born this way" är mitt svar och får repliken "You have the biggest smile in Nicaragua". Jag är huvudet längre än de söta Nicatjejerna vi är med och min gangsterhatt går runt i gänget, foton tas och leendet ligger ute på FB men vad gör det i Nicaragua....;) ❤

With love from Nicaragua! ❤

I djungeln längs Rio San Juan - Nicaragua

Vi lämnar bilen på en säker parkering i San Juan och tar först en båttur ut till fågelskyddsområde och ögruppen Solentiname i Nicaraguasjön.

Området till gränsen till Costa Rica är viktigt och bevakat av militärer även om Costa Rica inte har någon arme. Vi måste ange passnummer för att åka båt i området. Vi kommer ut till ett fågelreservat Zapatero där flamingos har sina bon, pelikaner och hägrar.

På huvudön finns fåglar som gör hängande bon där hanfåglarna ruvar för de gillar att vagga ungarna enligt guiden...;P

På huvudön visas vi runt, äter nyfångad fisk innan vi åker tillbaka till San Juan för att ta en flodbåt till El Castillo, där de riktiga Pirates of the Caribbean härjat. På botten i Rio San Juan kan man hitta massor med glasflaskor från de olika skeppen, porslin och vraken är kända dykobjekt för barnen i byn.

På kvällen åker vi ut på floden på alligatorspaning, vi ser flera alligatorer, den största över 2 meter. De är ganska lätta att se med strålkastare då deras ögon lyser som två röda prickar. Vår guide styr mot vassen och sträcker sig efter något på ett blad, det är den typen av ödla som ser ut som en drake och kan springa på vattnet.

Vi bor med utsikt över en liten kanal och nedanför restaurangfönstret ligger en alligator, det är husdjuret på vårt Hostel.

Vi äter en tidig frukost och ger oss iväg till ett naturreservat längs gränsen till Costa Rica. Det är militärer överallt där vi kliver iland och det första trädet innhåller de två mest giftiga grodorna som finns, de är två cm stora, den röd/blå hinner jag inte fota men den grön/svarta sitter stilla någon sekund.

Innan vi ger oss in i djungeln lovar vi guiden att inte ta i någonting. Vi ger oss in i djungeln och det finns 10 miljoner myranledningar att ha stövlar på djungelturen.....: )

Howler monkeys skriker till och vi ser även spider monkeys med ungar som äter uppe i trädtopparna ovanför oss. Det första vi tittar på är bullets ants, ca 3-4 cm som bits, ger smärta i hela kroppen och kan ge hallucinationer.

Vi ser massor med träd, smakar på växter, tittar på insekter och lyssnar på fåglar och vi ser ovanligt mycket djur på turen. På vägen tillbaka stannar vi vid ett litet mindre biflöde där vi badar, tvättar stövlar kläder och oss själva. Kvällen avslutas på partygatan i byn utan vägar och det som händer i djungeln stannar i djungeln om det innehåller mycket av ingredienserna salsa och rom :P