Buzzing life in Penas Blancas, Nicaragua

Regn, när vi vaknar och regn då vi äter frukost i cooperativet. Maten är lokalt odlad och varierar från ris, bönor, pannkakor och scrambled egg. Då vi ger oss iväg med Don Chico slutar det regna och vi känner oss stilenliga i gummistövlar.

Vi började förbereda oss redan i Maragalpa där vi köpte fashionabla gummistövlar för 50 kr för att kunna smälta in med lokalbefolkningen uppe i nationalparken... :P

Det är geggigt och Don Chico ska guida oss med macheten i högsta hugg upp till ett 80 meter högt vattenfall. Det är tidvis väldigt brant och Don Chico visar var vi ska sätta fötterna och vilka rötter som är säkra att hålla sig i. Vandringen tar ca två timmar upp.

Don Chico som är mästaren på växter och djur och visar oss till ett träd där barken används som te för att bota malaria och ett träd som blöder röd sav.

Man gnuggar in den röda saven som blir vit hudkräm och används för eksem och rodnader.

Don Chico är 74 år, vi stannar till vid en lian och han börjar klättra, han är som en äldre version av Tarzan. 

Självklart måste jag prova att leka Jane då jag är i djungeln och har en lian. 

Utsikten över det 80 meter höga vattenfallet är fantastisk och vi är uppe på 1700 m höjd.

Nationalparken är en av världens mest artrika platser och det finns tre organisationer som jobbar med att bevara den, utbilda elever och sprida informationen om hur viktigt området är.

Uppe på vattenfallet finns det små väldigt uppfriskande pooler där solen lyser igenom. Givetvis blir det ett dopp.... =)

På vägen ner passerar vi kaffeodlingar och Fon Chico skördar några pumpor som gömmer sig under buskarna. 

Vi äter lunch när vi är nere igen och ska iväg till botten av vattenfallet där både Jaguar och Puma är vanligt förekommande. 

Vandringen till botten av vattenfallet är lätt men geggig och väl framme kommer solen fram och regnbågen lägger sig tvärs över fallet. Sälvklart är det på den här platsen som skatterna finns. 

Efter en magisk eftermiddag och att parkvakter berättat om sitt arbete äter vi middag i det här köket, lokalodlat och en glad överraskning varje gång.

Sen är vi bjudna till Matetes place för att fira längsta natten på året. Det visar sig att vi minglar med en salig blandning från Belgien, Italien, Argentina, USA och Costa Rica. En är arkeolog i Mexico, en är DJ och har en radioshow och en av trummisarna är den bästa i Nicaragua och reser runt i världen på spelningar. 

Vi får även se uppvisning av lokal Brasilians kampsport innan vi avslutar kvällen med en enda stor gruppkram. Älskar människorna jag har äran att träffa och få umgås med! 💙

Konsten att köra vilse i Nicaragua

Vi vet att vi ska hit men det visar sig vara en utmaning då trafiken och vägarna ut till de mest avlägsna platserna är minst sagt spännande.

Det finns egentligen inga gatunamn så man lägger in intressepunkter på ett socialt nätverk som fungerar som GPS. Vår guide A frågar sig fram på flera ställen och vi kör fel ett antal gånger. Hela familjer kommer på EN crossmotorcykel, cowboysar kommer på häst och blandar sig i trafiken med höga pickuper, Jeepar och lokalbussar. 

Fartguppen är så höga att en vanlig bil inte ens kan smyga sig över utan att skrapa i hela underredet och de kallas för liggande poliser, Policia Cortado. Till det kommer hundar, höns och kossor som går längs vägen. A vår guide och chaufför ser alla faror och tvärbromsar ofta för saker vi inte förmodligen ens upptäckt förrän det varit för sent.

Det ösregnar och vi ska ta oss från Matagalpa till cloud mountains i Penas Blancas Nationalpark. Flera gånger får A gå ut och kolla in djupa hål i hela vägen, hur mycket lera det är och hur geggigt det är och hur han ska köra för att ta sig över. 

Flera gånger får vi gå ur bilen och gå förbi de djupaste passagerna. Vi kör även förbi lastbilar som sitter fast i meterdjup lera. 

Plötsligt lyser solen upp och vi ser bergen där vi ska vandra och utforska cloud mountains. En lokalbuss kämpar sig längs den geggiga vägen, två män sitter på taket och levererar gods och jag önskar jag satt i den för äventyrets skull ;)

Vi kommer fram till Eco Cooperativet skogsvaktarna. 

Vi bor i baracker med våningssängar.

Det finns rinnande vatten och toaletter utomhus och vi bor med utsikt över reservatet som man försöker bevara artrikedomen i, där pumor och jeoparder strövar fritt. Vi får träffa Don Chico, vår 74-årige guide som även kommer in och spelar Nicaraguanska sånger på sin Mandolin tillsammans med A som spelar gitarr. 

Det ser ut att bli några fantastiska dagar här. Tänk bara om en puma eller en jaguar kunde visa sig på vandringarna...;)

Somoto Canyon i Nicaragua

Tuppen hör man då solen går upp och den där kalla duschen är inte så härlig men värmen här på Hostal Ulap Yasica i är underbar. Ris, bönor, ägg, ost och kaffe är traditionsenlig frukost i Nicaragua och ingår. Första dagen börjar vi kl 06:30 då trafiken utanför har kommit igång och vi åker från Matagalpa upp till gränsen till, Honduras. Jippie!! 

Dagens mål är att utforska och flyta ner för Comoto Canyon som är starten på Rio Coco. Vi träffar guiden från företaget Namancambretours.com i Somoto, som ska följa oss dit.

Vi byter till badkläder, får en flytväst och kan packa ner resten av våra grejer i guidens vattentäta ryggsäck. Vi börjar gå längs en stig som sen fortsätter in i en kohage, innan det börjar luta brant ner till Canyonen. 

Det är bara att göra sig redo att hoppa i det kalla och klargröna vattnet, slappna av och flyta med. Jag tänker bara vilken underbar dag det kommer att bli. 💙 

Monarchy fjärilar, klarblåa och stora som fåglar flyger förbi. Väggarna är branta och man ser hålor med honungskakor och bin som jobbar. Området är känt för sin goda honung. Vi vadar, flyter och slappar men kan även välja att hoppa från klippor på 2, 4, 7, 15 och 20 meter ner i Canyonen.

Vattnet är ganska kallt och vi passar på att fika i solen där strålarna når ner på oss och värmer.

Sista biten blir vi hämtad med en färgglad båt. Eftersom vi har anlitat guiden A själv är de väldigt flexibla så efter avslutad tur tar vi och går upp till en utkikspunkt, Miraflores via en brant serpentinväg. 

Utsikten är spektakulär och man ser över till Honduras. Efter turen passerar vi lokala specialbageriet där man gör majsdegssnacks, Rosquillas, både söta och salta. En öl inköpt på macken så klarar vi oss hela vägen hem till Matagalpa. Efter middagen sitter jag kvar och pratar med A och hans vän Bernardo som driver Hostal Ulap Yasica.

De pratar båda perfekt engelska, träffades på universitetet där B läste Environmental Engineering och A Business Administration. De reser runt och utforskar Nicaragua på helgerna och B berättar vilken underbar tur vi kommer att ha och vilka guldkorn vi kommer att få uppleva i landet. Går och lägger mig lite lycklig och kär i livet....=) ❤

Nicaragua - glöm tiden

Vi började resan med lokalbuss och en "pipa", kokosnöt, från Nicoya, via Liberia i Costa Rica och skulle möta en guide vid 13-tiden på gränsparkeringen i Nicaragua.

Självklart tog det längre tid än väntar att lämna Costa Rica och få stämpel i passet, få väskorna genomsökta på den 500 m långa promenaden, ansöka om att få komma in i Nicaragua, betala lokal skatt, nationell skatt och få passet stämplat för att kunna promenera över gränsen. 

Vi var två timmar sena över gränsen och A från vårt chansföretag var inte där för att möta oss eftersom han var tre timmar sen, hahahaha. Första ölen drack vi vid gränsen i väntan på A, tid är inte viktigt här, bara att ta det "tranquillo" och lita på alla underbara människor som vill visa oss sitt vackra land. : )

Efter fem timmars spektakulär bilresa nådde vi första anhalten Matagalpa där vi ska besöka nationalparker, vandra, simma mm. Vi bor på ett Hostel med beväpnad vakt, taggtråd och vakthund, så det säger väl en del om läget här. 

Att vi sedan efter middagen tittar på utebio, den skruvade filmen "This is the end" gör nog att drömmarna kommer att skena iväg....:)

Catch and release in Costa Rica

Djuphavsfiske, hur spännande kan det vara egentligen? Har bara pimplat, flugfiskat och kastat med drag tidigare så att fiska i Costa Rica lät spännande. Sagt och gjort, planerade en dagstur och gav oss iväg tidigt en morgon ner till stranden och ut till båten.

Vi börjar med att fiska efter bete, dvs små fiskar på 3-4 kg.

Solen lyser, vi har frukt, vatten och trevligt sällskap av charmerande guider.

Efter det drar vi ut på djupare vatten där strömmarna drar norrut, vi lägger i drag med tyngder och ligger på svaj med ankare och väntar på att strömmarna på botten ska locka till sig större fiskar. Och efter ett tag så börjar det....;)

Min Dorado, som jag precis lärt mig göra ceviche på, kom undan men det var en häftig känsla att ha en bjässe på kroken....;P

Pure life - Pura vida in Costa Rica

Om man har allt man behöver och all hjälper alla, då är det väl Pura Vida man lever här. Frasen används överallt för att hälsa, säga att det är bra men även en livsstil, en nöjdhet med det man har.

Här finns reklam för att leva hälsosamt och spara naturen överallt. Barnen surfar så fort skolan är slut. 

Frukt och grönsaker växer året runt och i trädgården utanför har det skördats över 200 papayor i år, lime äpplen, matbananer och färska kryddor.

Jag önskar mig bara två saker till födelsedagspresent; 

1. Lär mig något.

2. Res med mig

Just idag önskade jag mig att få lära mig tillaga ceviche, en av Costa Ricas nationalrätter. Den tillagas på vit saltvattenfisk typ dorado som vi även fångade då vi var ute och fiskade. Voila! 

Att sedan ha lyxen att få äta carpachio på färsk tonfisk......  

I solnedgången....

Funderar på om jag skulle kunna stanna här resten av livet...;)

Pura vida in Costa Rica! 💙

Hög på testosteron i Costa Rica

Det är partystämning vid en liten by vid stranden i Costa Rica. Man känner lukten av testosteron redan när man närmar sig stadion. En läktare är upplyst ute på en åker och man måste passera gatustånd med mat, dryck, salsatält och lotteri för att komma in på stadion. 

Jag trodde aldrig att jag skulle gå på något liknande men fick lite förklarat för mig innan och då kändes det bättre. Jag skulle aldrig gå på tjurfäktning där man på ett graciöst sätt ska döda en tjur men Bull riding blev jag nyfiken på.

Man kunde välja läktare eller att sitta på staketet. Såhär i efterhand skulle jag valt staketet. Nästa gång.....=)

Hundar och ungar följer med och sover på läktaren.

Man presenterar tjuren, släkten, vikten, ryttaren och så börjar en nedräkning liknande en Circus. Ut släpps tjuren med en ryttare på som har hjälm, skyddsväst och knäskydd. Tjuren kastar sig ut och ryttaren flyger nästan av redan då. 

Sedan hoppar tjuren, bockar och vänder tills ryttaren har kastats av. Allt mellan 5-30 sekunder tar det innan ryttaren kastats av i ett moln av damm.

Därefter ska tjuren ledas in i fållan igen av sina Caballeros. 

De kastar lasso samtidigt som de undviker att bli stångade.

Det är magiskt att titta på dessa Caballeros och samspelet med hästarna och i pausen dansar de salsa med hästarna som trippar fram på lätta hovar och vänder på en femöring. Doften av testosteron och adrenalin är påtaglig och jag önskar att en av dem rider upp till mig och bara ,"Hey, wanna try?" ;)

När ett lasso fångar tjuren kan det vara läge att den dras in till utgången, annars kan man använda två lasson.

Men för det mesta tyckte tjuren att jag skiter i det här, öppna ni utgången så går jag ut själv. 

Galet vackert skådespel, ingen kommer till skada förutom de avkastade ryttarna som linkar iväg eller rullar under staketet då de blivit avkastade. Lite tänker jag att det är rätt åt dem...: )