Känslan sitter kvar bara jag blundar - Costa Rica

Visst är det härligt!

Bara jag blundar känner jag hur gott det luktade utanför dörren i Costa Rica, hur den solvarma papayan från trädet vid uteduschen smakade, hur jag hörde ljudet av urtidsfåglarna Mot Mot nerifrån slänten och ljudet av hur aporna svingade sig förbi i träden som ett gäng huliganer och åt upp varenda gul nyutslagen blomma som fanns i varenda träd. Det spelar ingen roll vilket land eller vilken resa jag gör, ljud, lukter, smaker och känslorna från situationen sitter kvar i minnet och jag kan framkalla varje ögonblick under en resa, det sitter i ryggmärgen. När jag kom hem och tittade på foton hittade jag detta.

Det kanske syns vilken känsla jag har och om ni blundar kanske ni kan känna pirret i magen, den 35-gradiga värmen och solen i ansiktet. Om ni anstränger er kanske ni också kan känna lukten av tropisk regnskog som precis känner på sig att första regnet är på väg eller hör ni ljudet av de där howler aporna under mig istället?

Varje foto säger inte så mycket om upplevelsen för någon annan men ju mer man reser, desto mer laddar man ner de där lukterna, ljuden, smakerna och känslorna man förknippar med en upplevelse. Jag brukar inte visa så mycket bilder för vänner, de resevänner jag har däremot får se bilder likaväl som de visar sina bilder för mig. Så fort jag ser någon annans bild plockar jag fram det där biblioteket för att kunna njuta lite av deras upplevelse och de av mina. Ett annat sätt att resa för alltid!!