På väg hem fredagen den 13:e....

Jag kan inte säga att jag är flygrädd men det är något speciellt med Ryssland. Jag vet inte om det är för att mycket är grått och trist eller om det är för att jag sett och vet l i t e för mycket om hur saker och ting fungerar hä. Det kan också vara att minnet sitter i från resan hem härifrån för några år sedan. Det började med att kaptenen sa, hrmm i högtalaren och en konstig tystan avbröt försöket att säga något. Därefter hördes bara ett rassel, panelerna öppnade sig och ner trillade de där maskerna som flygvärdinnan visar och går igenom hur man ska använda. Planet började sedan störtdyka......

Min första tanke var, *vilket flygbolag flyger jag med*? SAS! Puh, då är det lugnt. Ingen panik, inga skrik, bara tystnad. Sen började alla försöka "med ett lätt" ryck ta ner maskerna. Hahahaha!! Lätt?!? Det var inte det enklaste att få ner maskerna som är fästa i små stålvajrar. Det slutade med att panelen faktiskt lossnade på ena sidan så passageraren brevid fick den i huvudet. Fyra masker på tre säten kom ner så flygvärdinnorna gick från rad till rad och kollade att alla var ok. Det är teknik att andas lugnt i maskerna så vissa provade olika masker för att vara övertygade att de funderade. Eftersom jag väljer fönsterplats kunde jag hela tiden se havet och lastfartygen som kom närmare och närmare. Jag kommer ihåg att jag till slut såg färgerna på containrarna på flera lastfartyg och det började kännas otäckt. Vi tog faktiskt lite selfies och de flesta fortsatte att läsa tidningen, lyssna på musik eller försöka sova. Därefter planade flyget ut och kaptenen kom in, bad om ursäkt och förklarade att han också suttit med mask i cockpit då kabintrycket sjönk och reservsystemet inte gick in. Då det händer måste planet genast lämna flyghöjden och gå ner till lägre höjd. Han bad om ursäkt för att flygningen skulle bli försenad då vi var tvungen att fortsätta på låg höjd, vilket är en säkerhetsrutin och en följd av incidenten. Alla fortfarande lika lugna och när vi kom fram fick vi inte lämna planet förrän kaptenen ytterligare och tydligare förklarat vad som hänt och att de skulle stå utanför dörren och svara på ytterligare frågor om vi hade några. Flygvärdinnornas kommentarer då de gick runt och fotade var att de under de 15 och 20 åren de jobbat aldrig varit med om något sådant. Minnet sitter kvar men har aldrig känt obehag eller varit flygrädd efter incidenten. En av vännerna som kommit över för helgen däremot tyckte och tycker fortfarande att det är lite otäckt ibland. Det kanske är fånigt men jag flyger bara med SAS och har inte och kommer inte att flyga inrikes där de till och med kan fälla upp extra klaffstolar i gången om fler passagerare vill följa med. Idag är det fredagen den 13:e och jag ska strax flyga hem. Jag har landningsbanan strax utanför mitt hotellfönster och ser både inrikesflygen och internationella flygen både lyfta och landa. Om jag hittar selfien med masken ska jag posta den också.... =)