lördag 21 september 2013

Älgjakt - att höra mitt hjärta slå på fjället

Vid graaana, steeeen, plutten, björkudden, stråmyyyra och grubban är bara några namn på postställen på fjället i Jämtland. Jag försökte översätta delar av jakthistorier och beskrivningar av passkedjan för en jaktgäst från Stockholm och inser att alla beskrivningar på naturen som vi behövde tidigare kommer att dö ut med GPSen. Vi träffas kl 07 och börjar morgonen med traditionsenligt kokkaffe och var och varannan dag har någon bakat, alla småpratar och stämningen är god.

Vi är mellan 10-20 personer och några jaktgäster, det skrattas, berättas jakthistorier och saltade rövarhistorier på Jämtska under tiden som jaktledarna beslutar om vilket område som ska jagas under dagen. Vinden, sikten, temperaturen och givetvis var vi jagat tidigare dagar spelar roll för beslutet. 
Jaktledarna har en kortlek och planerar för antalet postställen och hundförare. Eftersom det finns ren och björn på markerna är det viktigt att hundarna är tränade att inte jaga ren och att inte gå för nära björn. Har suttit och lyssnat på ylen då två hundar i grannaktlaget som fick halsen och buken uppriven av björn. Ingen i vårt jaktlag har skjutit eller sett björn på passen, bara lyssnat på dem. Vi satt allihop och lyssnade på hundarna och björnen i en dal och tänkte, kom inte hit.... :€


Det finns sån värme i jaktlaget och höga krav på skyttet. Det upprepas var och varannan dag att "Ett skott som aldrig avlossats ska aldrig ångras". Man är inte bättre än det senaste skottet som sköts. Inga skadeskjutningar accepters och alla är medvetna om konsekvenserna som det medför, sen kväll, ibland eftersök flera dagar långt upp på fjället, där det inte finns vägar. Jag har själv aldrig varit med om en skadeskjutning med påföljande eftersök, påskjutna älgar har skjutits av nästa passkytt eller hundförare, vilket gör att jag trivs med den höga nivån på jaktlaget. 
Man drar sitt kort, ju högre nummer innebär desto längre promenad upp på fjället, och oftast ännu bättre utsikt och mer spännande dag. Eftersom det inte finns några vägar är det bara att börja gå.... Passet längst bort ligger ca 15 km bort och tar minst två timmar i rask takt. Ibland kommer inte jakten igång förrän kl 10 då alla är på plats.


Sista postaren högst upp ser till att jaktledaren kan starta jakten och alla hundförare kan släppa sina hundar, sen börjar spänningen. Jag sitter själv med förstärkarhörselkåpor och hör vingslag av fåglar och knak av rörelser i skogen. Jag har ingen tradition i släkten att jaga. Min pappa jagade men det var bara min bror som följde med. Jag tog jägarexamen och har suttit med som jaktgäst, lärt mig lite sedan som passkytt innan jag kunde ansöka om att bli medlem i jaktlaget. Hörselkåporna dämpar ljudet av mina egna skott som jag skjuter själv men gör att jag hör hundskall och andras skott på väldigt långt håll. Det är så spännande att bara lyssna på naturen så jag hinner knappt äta på flera timmar. Jag sitter blixtstilla och flera av de älgarna som jag skjutit har kommit smygande på 30-40 meters håll och aldrig förstått vad som hänt innan de legat ner. 


När jag kommer till passet är jag oftast helt svettig, årets jaktvecka satt jag längst upp på fjället fyra av sju dagar och gick minst en timme rakt upp på fjället. Jag börjar med att säkerställa skjutvinklarna som jaktledaren gett instruktioner om, kollar på kulfång innan jag laddar vapnet och sätter igång jaktradion och meddelar att jag är på plats. Därefter bestämmer jag vilket avstånd jag inte ska skjuta längre än, om det finns störande ris eller kvistar inom några meter, då sågar jag ner dem så att passet är fritt. Därefter börjar konststycket att byta kläder, från topp till tå utan att röra marken. Allt ska bytas, även trosor och BH, och jag har utvecklat en egen teknik bara för att det ska gå snabbt att få på sig ylletrosor, ylle långkalsonger, jaktbyxor och regnbyxor balanserandes på ett ben i taget. Den synen, den synen.... Hahahaha...!!! 


Jag har alltid med en dunjacka som extraplagg förutom allt ylle, fleece och Goretex jag har på mig då man aldrig vet om det kommer ett väderomslag eller hur lång jakten blir. 2012 satt jag högst upp på fjället i september då en vit vägg kom emot mig, en snöstorm som yrde omkring i någon timme innan den drog vidare. Jag hatar att frysa!! 

Eftersom det är fjälljakt är det sällan man har synliga eller ens nära jaktkompisar. Det kan lätt vara flera hundra meter och några kullar mellan men en kula kan ju gå upp till 3 km och det finns alltid med i tankarna. Jag har även siktat ett antal gånger och valt att inte skjuta, antingen för att det varit ris och grenar iväger, för långt håll, fel skjutvinkel eller inte sett om en ko haft kalvar med sig. Det finns många anledningar att inte skjuta. Ett skott som inte avlossats ska aldrig ångras.....=)


Den jägare som skjutit en älg får äran att även passa eller ta ur älgen, då kavlar man upp ärmarna, skär upp buken, gräver ur maginnehållet och tar sedan reda på hjärtat. Ibland behöver man hjälp och självklart får man det. Älgen får hämtas av en sexhjuling om vi skjutit en älg, vilket innebär att det görs efter att jakten avslutats. Den som sitter närmast vägen får hämta "hjulingen" och köra upp den. Det kan efter en lyckad jaktdag hända att vi är nere på slaktplatsen vi 17-18 tiden och då ska vi börja flå älgarna. Det blir sena kvällar och tidiga morgnar. 


Varför gör jag det? Jag klarar inte att köpa kött i affären. Jag flyttade från Norrland till Skåne och tappade helt lusten att köpa kött. För mig blev det ett moral eller ett etiskt val. Ska jag äta något jag inte kan döda själv. Jag visste inte då om jag kunde utan ville lära mig mer, träna på att skjuta och känna mig så trygg i det innan jag började som jaktgäst. Som tur är tränade jag mycket luftgevärsskytte som liten och skyttet sitter perfekt. Jaktlaget har som minimikrav att alltid skjuta upp innan jakten, och det är en härlig känsla då det sitter perfekt. Jakten kostar 5000 kr/år i avgift till jaktlaget, till det kommer bilresa Skåne - Jämtland, boende medlemsavgift och uppskjutning i skytteklubb, försäkring, avgift till kammarkollegiet, en semestervecka och boende. Jag brukar säga 10 000 kr och då får man delning av kött de dagar jag varit med och det blir ca 50-100 kg/vecka. 


Är det värt det? Jag är helt slut efter en vecka som jag kallar för boot camp på fjället, jag har gått på fjället, haft underbar utsikt, frusit, varit blöt, haft adrenalin sprutande ut ur öronen, sett järv, lyssnat på björn med unge, suttit i mina egna tankar och lyssnat på min egen puls och säger självklart JA. ❤


Jaktupplevelser går inte i repris och de är upplevelser i nuet! Jag minns varje älg jag sett och de jag skjutit! ❤


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar